Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vi få väl se! replikerade försmädligt en okänd
herre, som plåtslagaren kände igen som den, vilken
sökt lyssna till hans och låssmedens samtal.
— Är du ironisk, din fan? gav Simson till svar och
drog händerna ur fickan. Den okände försvann.
— Vad tror du? sa Tjockis på Nyheterna till den
burriga på Dagbladet.
— Jag tror, att det här blir ett reportage av första
ordningen. Lyckas jag stoffera ut det här förstklassigt
med feta rubriker, blir det befordran. Herre, vad
lösnummer som ska gå åt!
— Lyckliga ost!
Det hade blivit gurgel i åhörarebåset, strid och kiv
om de bästa platserna. Ett par av hyenorna skällde ut
varandra, nära att klösas. Domaren knackade i bordet.
Journalisterna spände öronen. Notarierna skrattade åt
en vits, som åklagaren serverat dem. Så småningom
blev det stilla, dödstyst.
Domaren Berg läste i en likgiltig, nasal ton upp från
ett papper domstolens beslut.
— Målet uppskjutes på fjorton dagar. Samtliga
anklagade skola träda i häkte.
Det var kort och kärvt besked. Domaren reste sig.
Bisittarna samlade hop sina papper.
Försvarsadvokaterna sågo högst förbluffade ut. En djup,
olycksbådande tystnad härskade ett ögonblick. Journalisterna
störtade i nästa ögonblick till telefonerna.
Poliskonstaplar ryckte upp kring de häktade. Hedén, som var
mycket döv, hade icke förstått meningen och gick mot
stora utgången. Två konstaplar störtade efter honom.
Han betraktade dem högst förvånad.
— Jag måste upp på redaktionen och arbeta, sade
han vänligt till de båda uniformerade.
En av advokaterna ropade i hans öra, att han var
förklarad häktad.
— Såå. Ja då så, adjö då, sade han förvånad samt
följde villigt konstaplarna ut genom den lilla dörr, som
förde till »Suckarnas gång».
Högland höjde handen och vinkade lätt åt stormfåg-
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
