Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, de skulle ner. Om inte för annat, så för att
hylla Högland och de andra kamraterna, då de tågade
hem från rannsakningen. Avgudadyrkan, tyckte
Gil-bod. Nu ska vi inte göra dem till avgudar. I alla fall
skulle de föras i triumf till Folkets Hus, menade Fikon.
Det var väl inte mer än rätt.
Nå, Gilbod gav dem väl fan. Han finge knoga
ensam. Martin Gall alias Gallbom, änkan Ann-Kristin
Galls näst yngste, numera avancerad till kontorist på
Stormfågelns expedition, fanns ju till hands. Han
saknade inte humör, den spefågeln. Dessutom hade han ju
Anna Lisa Karlsson, som skötte kassan. Det saknades
inte arbete. Tidningen skulle ut, och så hade han som
fredskongressens sekreterare att göra protokollet
färdigt. Han hade just påbörjat arbetet med protokollet,
då det ringde i telefon. Gilbod var alltid kärv i
telefonluren, då han blev störd.
— Nå, vem... Ja, visst fan är det Stormfågeln...
Nej, det är Gilbod ... Vad säger ni... Är ni en
hemlig vän till Stormfågeln? Jaså. Nå, vad vill ni? Vad
fan... Är polisen på väg hit — för att få tag i
protokollet ... Blir dom häktade ... Rrrrr.
Anna Lisa Karlsson och Martin Gall, som hört
Gil-bods ord i telefonen, tittade med stora ögon på
Gilbod, som satt orörlig och stirrade framför sig.
— Vilken djävul som än kommer, ni vet inte ett
förbannat dyft om något protokoll, förstår ni. Och nu
bort med alla papper! Polisen är här vilken minut
som helst.
Gilbod samlade hop kongresspapperen. Men var
tusan skulle han gömma undan dem? Di där
polisherrarna skulle snoka igenom vartenda skrymsle.
— Anna Lisa, vänd dig om! kommenderade han.
Anna Lisa gjorde undrande som han befallt. Gilbod
knäppte ned byxorna och stoppade kongresspapperen
innanför skjortan och kalsongerna. Martin Gall
gapskrattade. Den smale Gilbod hade plötsligen fått en
liten rund punschmage. Just som Gilbod knäppte
västen, knackade det på dörren. Gilbod satte sig lugnt
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
