Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillrätta framför redaktionsbordet, fattade pennan och
började skriva för brinnande livet.
— Stig in! ropade han.
Nio okända herrar trädde in, en hel bataljon. I
spetsen stadsfiskal Vadberg, en av polischeferna.
— Vi komma från kriminalpolisen. Vi skulle vilja
titta på herrarnas papper en smula. Herrar Högland,
Hedén och Hokerslund ha just förklarats häktade av
rätten.
Gilbod fixerade dem genom sina stora glasögon,
an-lade en älskvärd och artig min, gjorde en gest med
handen.
— Var så god, mina herrar. Vi ha inga hemligheter.
Studera ni vad ni behagar. Men ni tillåter kanske, att
vi fortsätta vårt arbete. Ty vi ha bråttom. Vi måste ha
tidningen färdig. Tryckeriet väntar.
— För all del, låt oss inte störa mer än nödvändigt.
Kriminalkonstaplarna började med hyllorna, fyllde
tvenne lårar med gamla manuskriptrullar, satiriska
teckningar, korrekturavdrag, insända artiklar,
broschyrer och böcker. När hyllorna genomplöjts, kom turen
till Höglands redaktionsbord, som måste dyrkas upp,
därefter övergick man till stora redaktionsbordet.
— Martin, hjälp konstaplarna att dra ut lådorna,
sade Gilbod artigt och log. Plötsligt bleknade Martin
och stelnade till. Ett papper stack fram mellan västen
och byxorna på Gilbod. Nu är allt förlorat, tänkte
Gall-bom. Men rätt som det var såg han Gilbod lägga
handen på magen, skickligt döljande det framskymtande
papperet.
Gilbod reser sig och försvinner ut åt toaletten i
korridoren, görande en grimas, som om han fått knip i
magen.
— Fördömda magkatarr, muttrade han, då han
passerade två konstaplar, som veko åt sidan.
Men ännu voro inte de oangenäma sensationerna slut
för den stackars Martin Gallbom. Hans pigga, nyfikna
små grisögon voro ständigt på jakt, följde polisens
göranden, flögo över bord och pulpeter och stannade rätt
3 — Nya himlar och en ny jord
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
