Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kampen, mot de kapitalistiska krafterna, mot borgar
-partierna och krigshetsarna icke finge leda till en
sprängning av det allt större och starkare
socialdemokratiska partiet. Hans hjärta höll alltjämt fast vid
Högland, som han högt beundrade, och vid den
revolutionära ideologi, som stormfåglarna omfattade. Men hans
växande vördnad för faderns minne och arbete,
dennes ord några dagar innan han dog, att sönerna icke
skulle överge de gamle i partiet, utan följa Branting
och mäster Charles, och framför allt slå vakt om
partiets enhet, hade fått ett allt starkare grepp om hans
själ. Hans hustru Lisa hade däremot utvecklats åt
motsatt håll. När hon i tidningarna läste de fasansfulla
skildringarna från krigsskådeplatserna, läste om
mass-döden, om de fortgående utskrivningarna av allt yngre
årsklasser, om arkebuseringarna av dem, som för sitt
samvetes skull vägrade lyda order till anfall, blev hon
ofta så upprörd, att hon brast ut i hysterisk gråt. Hon
kunde då gå till sängen, där deras barn, en snart
tvåårig gosse, låg, våldsamt trycka honom till sitt bröst
och utbrista, att aldrig skulle hon släppa honom åt de
galonerade vilddjuren, aldrig skulle de få göra honom
till en människoslaktare eller till ett människovrak i
invalidgestalt.
Hon kunde ibland häftigt förebrå sin man, att han
icke var nog revolutionär, nog antimilitaristisk. Åh,
brukade hon säga, ni karlar är kalla och fega, ni är
rädda om livhanken eller också att icke anses nog
förståndiga och ni ta tusen hänsyn, som ingenting är
värda, hänsyn till fosterland, andras åsikter,
auktoriteter, kamrater, partiet och gud vet vad. Ni ha ingen
eld, bara aska i era ynkliga själar. Ni prata, schackra,
kompromissa, skriva resolutioner, lurpassa, intrigera,
kravla upp på varandras axlar, men ni förmå
ingenting göra. Ni är förstörda av att ha haft makten i
tusen år.
Ack, Viktor Gall kunde inte klara sig i diskurserna
med sin temperamentsfulla hustru, han måste ge henne
rätt i en hel del. Men i alla fall, hon hade fel ändå,
det gick inte bara att rusa i väg, man måste bida den
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
