Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätta tiden, utvecklingen måste ha sin gång, det tog tid
att rusta sig, att upplysa och skola massorna. Nej, det
kunde hon inte förstå. Under det att de väntade,
mördades dagligen tusen och tiotusen unga män, de flesta
arbetare- och bondesöner, folkets barn, och varje dag
krossades hjärtan på tusentals mödrar. När därför
arbetarfredskongressen kom och med den åtalet mot
stormfåglarnas ledare, fröjdades Lisa Gall. Detta var
dock ett löftesrikt tecken. När de åtalade häktades,
blev hon upprörd, men kände sig dock fylld av glädje.
I hennes själ steg ett tindrande jubel. Krigets vänner,
borgarsamhällets pelare, lagens herrar hade måst taga
till fånga fredens kämpar och proletariatets ledare av
fruktan att eljest bli slagna. Ur den pina, som lades
på massornas martyrer, skulle spira en rättfärdig
hämnd. De maktägande sådde vind, de skulle överallt
få skörda storm. Hon var viss om, att trots all slöhet,
all tvekan och vantro skulle en dag massorna resa sig
och kräva vedergällning för allt det utgjutna blodet,
allt det kval som övergått dem.
Hon tänkte under dessa dagar ofta på Inga Klein,
den forna kamraten, som kommit i olycka och alltjämt
satt i fängelse. Nu skulle hon varit ibland dem! Hon
hade den rätta tron, den sanna hänförelsen. Hon hade
vilja och mod. Men just henne hade ödet slagit. Hon
var nästan glömd nu. Vem talade väl om Inga Klein?
Varför gjordes ingenting för att få hennes straff
nedsatt? Varför glömde arbetarna så lätt sina ledare, då
de kommit i olycka, sina offerstarkaste, då de icke
dagligen syntes på tribunen? Skulle nu också Högland och
hans kamrater glömmas? Äh, det var mycket som
icke var som det skulle.
Lisa Gall satt just i dessa funderingar, medan hon
lappade mannens byxor, då det knackade på dörren.
Viktor Gall, som alltjämt arbetade på Atlas’ verkstäder,
hyrde en liten mörk lägenhet om två rum och kök på
Rörstrandsgatan i ett gårdshus. Lisa var förtvivlad
över att aldrig en solstrimma kom in i lägenheten.
Pojken behövde så väl en smula sol. Dessutom utgick en
vedervärdig stank från soptunnorna på gården,
var
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
