Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han något av en ung profets kraft över sig. Så som
den unge Jeremias talade till sitt folk, så talade
Skalden till sitt. Bildman hade en levande inre känsla av,
att han var sänd av Gud att väcka det sovande svenska
folket. Han var en vän av den store Asiafararen, men
djupare, mera förandligad i sin patriotism. Där
Asiafararen — vilken nu som kejsarens gäst låg i stora
högkvarteret för att skildra i ord och bild de germanska
segrarna — slog på trumma och blåste i trumpet, där
spelade Skalden på cello och violin. Men han spelade
hårt, extatiskt. Hans stråke skalv av lidelse.
Skalden blickade missnöjt omkring sig. Lokalen
tilltalade honom icke. De vackra moriska pelarna, de
gyllene valven, det levande springvattnet äcklade honom.
De ljusa gräsmattorna, musiken, uniformerna,
kraschanerna upprörde honom. De eleganta damtoaletterna i
den stora matsalen mitt emot, det dova sorlet runt
omkring honom av människor, som talade tio olika språk,
de gnistrande vinglasen, likörgiftet i grönt, rött och
gult, den parfymerade cigarrettdoften, de nakna
kvin-noryggarna, de unga damernas utmanande blickar och
rörelser, vilka han själv en gång i sin första ungdoms
dionysiska yra så hänfört besjungit, allt kväljde
honom. Han fick en besynnerlig lust att spotta på hela
härligheten. Han fick munnen full av saliv. Plötsligen
skrek han harmset till:
— Fy djävulen! Di här, som sitter i detta Sodoms
näste, ska kallas de svenskes ledare! Låt oss gå
härifrån! Här vräker sig den svenska överklassens drägg.
Med blod och tårar betalar Germanien champagnen
och diamanterna.
— Var man sitter gör väl detsamma. Vi kan gå till
Grand, Rosenbad, Strand, Anglais, vart fan du vill,
det är lika dant. Gå till Berns, där medelklassen
super, likadant, bara billigare märken och tråkigare snitt.
Samma anda, min vän!
— Jag hatar dessa guldkrogar! Vore jag inte patriot,
skulle jag gå till stormfåglarna.
— Dom ha vi skickat till Långholmen.
— Ja, förr där som martyr är här som gulasch!
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
