Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reterarens rum. I allmänna rummet dominerade ett
stort »matbord» med stolar i skilda stilar, hyllor och
lårar. I stora kopparstick blickade Gustav Vasa, Gustav
II Adolf, Karlarne och Gustav III ned på hela travar
av svenska och utländska tidningar, böcker,
lagsamlingar, krigsbroschyrer på alla språk, tyska
propagandaskrifter och patriotiska teckningar; det hela utan
någon särdeles markant preussisk ordning.
Redaktionssekreterarens rum var fullspäckat över alla fyra
väggarna med korslagda bajonetter, floretter, värjor,
jaktgevär, mauserpistoler; en hel liten livrustkammare.
Skaldens rum var enkelt och utan prydnader. På ett
bord framför en soffa låg en gammal Karl XII:s bibel,
tydligen en släktklenod. Dessutom en hylla med
historisk och religiös litteratur, fältpsalmer och
memoarverk. En svensk psalmbok låg på skrivbordet. Där
bredvid stod ett porträtt av en ung kvinna och två barn.
Aktivisterna slogo sig ned i Skaldens rum.
— Fan så obekväma stolar du har, muttrade von
Schultz.
— Karolinerna hade något obekvämare. Jag
funderar för resten på att kasta ut de här och ta in
träbänkar. Vår generation ruttnar ner av bekvämlighet.
-— Var jäkeln har du dina erotiska visor? Jag får
väl skaffa mig dem. Jag vill ha dina verk kompletta,
fortsatte den talföre löjtnanten med sin pipiga röst.
— Drav! Nej, här är våra dikter, svarade Skalden
och tog den gamla koralboken, slog upp en fältpsalm
och började sjunga, först tvekande, sedan alltmer
gripen och skälvande i rösten.
-— Något exalterad, viskade doktor Garm till
amanuensen.
— Han är briljant, tycker jag, festligt humör.
När han slutat psalmen, sprang han fram till
bordet, började sedan gå av och an, talande med besjälad
kraft.
— Vänner! Kämpar! Vad väntar Sverige av oss?
Ha vi något att ge? Äro vi urblåsta skal? Äro vi maskar,
som kräla på marken, värda att trampas ihjäl eller
känna vi vårt ansvar? Vi ha en regering, som tövar.
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
