Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vankelmod fyller dess sinne, överklassen börjar bli
rutten, gödd av Judas’ stekar, sövd av hans vin och
parfymerad av hans kyssar. Bland arbetarna gror
högförräderiet, det vill säga den främmande andan. Ät
helvete med Marx, Rotschild och Judas Iskariot! Vad gör
kungen? Ingenting. Vad gör generalerna? Ingenting.
Vet ni vad? Di är rädda för riksdan! Di är rädda för
Branting! Di är rädda för Högland och hans garde,
som vi, vi, v i satt in på Långholmen. Våra finska
bröder vänta. Ska vi lämna dem i sticket? Säg er mening.
Doktor Garm reste sig. Han drog upp ett manuskript
ur fickan.
— Får jag läsa? Avsett för Parollen.
— Läs! sade Skalden med högtidlig röst.
Doktor Garm läste med starkt patos:
— över oss och riket lyser det svenska
stormakts-ödets så länge i moln och dimma höljda stjärna -—
stjärnan från Breitenfelt och Lützen, från Warschau
och Bälten, från Narva och Poltava, vår storhets
stjärna. Det är vår plikt att följa den. Tiden är inne att gå
från ord till handling.
— Handling? Vad för handling! hördes rop.
Skalden, med blicken glänsande av extasens feber,
steg ånyo fram ur dunklet bakom de andra, där han
suttit med huvudet lutat i händerna, grubblande över
kamratens ord. Hade hans vänner icke vetat, att
Bildman sist av alla skulle spelat teater för dem, skulle de
helt visst sagt sig, att han poserade och hade ett
teatraliskt manér. Men det var ofta så, att Skalden, då hans
inre skakades av rörelse, fick något tragiskt, gåtfullt
över sig. Han liksom steg ut ur vardagens liv och upp
på en fridlyst scen, där allt var olikt det vanliga och
där han tyckte sig tala till ett helt folk. Garm satte sig.
Skalden tog till orda:
— Längs hela Rhenslätten, från Frankfurt ned till
Freiburg, står Tysklands luft sedan veckotal i en
ständig skälvning. I stilla nätter höra de vakande, i ångest
för sina kämpande bröder, med tillförsikt för sitt land,
huru åskan går vid Verdun. I det ständiga
kanondundret kunna de väl begrunda sanningen i den gamla
ki
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
