Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Den är förtjusande, Ragnar, hon har smak hon,
din fruga, tyckte Stålis, ridderlig och artig som alltid.
— Ja, det erkännes, instämde Ragnar, som ville
ställa sig väl med sin hustru igen. Men det var bara, om
vi hade råd.
— Man är väl inte mer än människa, fast man är
stormfågel, säg Stålis? Jag måste ju ha en kappa?
— Visst! Att neka dig en kappa vore
kontrarevolutionärt. Gud sörjer för morgondagen. Han tänker på
alla himmelens fåglar, även stormfåglarna.
— Nåja, tyckte Anna, som var en praktisk kvinna,
någon ekonomisk beräkning får man ju ha, men en
kvinna utan en kappa, som gör sig, ja vet du, det
vore reaktionärt.
Nu kommo skalden Pansar, Gilbod, Barnow, Clara
Brand och Bårdaryd.
Trots att de ofta varit hos Bergs, föllo de i
hänryckning över skönheten och storslagenheten i den utsikt,
som mötte dem från lusthuset. Nu i solskenet med den
dallrande luften, det glittrande vattnet var denna stad
skönare än någonsin. Skeppen, kyrkspirorna, de vita
måsarna, allt glänste. De grönskande bergen höjde sig
som stora lustgårdar mot skyn. Gamla sta’ns lätta
trappgavlar, malmarnas tunga kvadrater tecknade
skilda sekler.
— Ska detta allt bli vårt en gång? Ska arbetarna
verkligen en gång styra denna sköna stad? hördes den
dystre Barnow med stilla förvåning.
— Det kan du ge dig fan på, svarade Gilbod. Vem
skulle ha större rätt till denna stad än arbetarna?
Vilka har byggt den? Murarna. Vilka har planterat den?
Trädgårdsarbetarna. Vilka har sprängt gatorna och
byggt de stora stråken? Rallarna, gatuarbetarna. Vilka
håller liv i hamnen? Schåarna. Vilka gör spirorna?
Smederna. Min vän, denna stad är vår och ingen
annans.
— Det är rätt, om man dit räknar också
konstnärerna, ingenjörerna, arkitekterna. De är ju också arbetare,
ingenting annat än arbetare, invände blygt Clara Brand,
som tyckte, att Gilbord var alltför ensidig.
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
