Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade frambesvurit denna världsbrand, som hotade
människan i hennes livsrötter. Ät helvete med dem!
Inför en världsdomstol skulle de ställas och dömas till
döden. Och den gamla socialdemokratin, ja även den
bar sin andel i katastrofen. Alla gamlingar hade skuld
till det som pågick. Gamla voro kungarna och kejsarna,
generalerna och ministrarna, bankirerna och
köpmännen, partiledarna och biskoparna, alla dessa som styrt
staterna, fostrat folken, tänt krigsbranden. Det såg ut
som om själva ålderdomen vore roten till det onda.
Egentligen skulle alla avlivas vid femtio års ålder,
kunde en arg ungdom utbrista. Äh, man var ense om att
den revolution, som stundade, måste bli en ungdomens
revolt mot gammalmansdömet, en ungdomens kamp
och en ungdomens seger och triumf. Det var ungdomen,
som skulle skänka folket dess frihet, arbetarna deras
nya samhälle. I, med och genom ungdomen skulle en
ny tid nalkas. Se på de gamla, ser du några ideal hos
dem? ropade en. Tror ni dom där stofilerna våga
något? sporde en annan. Tro de på något, så är det på
att de icke förmå något, gycklade en tredje. Alltså ännu
en gång åt helvete med dem!
Framför allt var det detta med kriget och krigsfaran.
De unga hade redan handlat. På egen hand. Det hade
fört deras ledare i fängelse men räddat landet från
krigsbranden. De gamla — vad hade de gjort! Tegat,
låtit fienden tillfångataga de ungas ledare, döma dem
till många års fängelse. Under lama protester hade de
gamla till och med låtit Högland berövas sitt mandat
i stadsfullmäktige, sedan han dömts för högförräderi.
Nej, de gamla skulle aldrig orkat bevara freden. De
skulle protestera och hota, men aldrig slå till. Detta
att kriget alls skulle kunna tänkas komma, pinade de
unga socialdemokraterna outsägligt. Tanken var
förnedrande, förnedrande för dem som socialister, som
människor. De blevo ursinniga på de gamla, när dessa
icke ögonblickligen i en diskussion förklarade själva
tanken på ett krig absurd, omoralisk,
kontrarevolutionär.
Så var det detta med Internationalen.
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
