Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilka schismer föranledde icke de olika recepten till
Internationalens återuppbyggande! De unga hade sitt
Zimmerwaldförbund, som reste sig allt mer i höjden
och från vars tinnar vajade den röda fanan, lika stolt
som före katastrofen i juli olyckans och skammens år
nittonhundrafjorton. Men detta förbund var en
sammansvärjning ej blott mot det kapitalistiska samhället,
mot generalstaberna och krigsfurstarna utan även mot
de gamla arbetarpartierna och socialpatrioterna. De
gamla hövdingarna i alla länder förbannade denna rest
av deras egen stolta skapelse.
De »gamla och kloka» inom den svenska rörelsen,
påvarna och veteranerna, sågo med växande farhågor
de ungas framfärd. Kunde dessa tuppkycklingar icke
begripa, att en oklok och dumdristig taktik kunde slå
sönder hela rörelsen, ödelägga den stolta byggnad, som
det tagit mer än trettio år att resa och som var en av
de få i världen, som icke rasat ihop. Vad stode icke på
spel? Fackföreningarna och deras kassor,
partitidningarna och deras tryckerier, folkets hus och
folkparkerna, riksdagsrepresentationen och kommunala mandat,
kooperativa affärer och bildningsorgan, med ett ord
rörelsens ägodelar, organisationsapparat och
strids-rustning. Icke finge man lättsinnigt leka med detta,
sätta det på spel. För vad? För något som de unga
kallade »partiets själ». Vad var nu detta? Det smakade ju
nästan teologi, kyrka och religion! Åh, dessa
svärmandar! Visst var det bra med principer, men
erfarenheten betydde väl mer? Gott och väl med grå teorier,
men det levande livets gröna träd? Ideal? Ja, gud ske
lov, idealen lågo i programmet som bröllopskläder i en
tung ekkista. I gott förvar, tills stunden komme. Men
icke skulle man gå klädd i dessa kläder till vardags
heller! Inte kunde man få allt på en gång. De unga
hade så bråttom. Låt utvecklingen ha sin gång. Och så
lita på Branting och Klyvaren.
Men de unga kunde inte vänta. Och det blev ett allt
häftigare påträngande, ett allt större larm i klubbar
och kommuner. Nya sekter och riktningar uppstodo.
Syndikalisterna marscherade fram, ute bland de
oorga
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
