Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kuntze, som ville sova, skrek:
— Håll käften, ditt svin! Vore det inte för skammen,
att en tysk skulle få stryk av dom där paltarna, som
ha så förbannat usla fackföreningar och är så dåliga
socialister, så skulle jag ge satan i lorten, den kan
passa dig, Mathias, du är väl van vid skit, men en
murare är dock en murare, begriper du. Och fan till
fackförening har man, begriper du!
Nu stack en tredje soldat upp ett sömnigt och
smutsigt tryne ur halmen och blandade sig i samtalet.
— Det är inte så värst länge sen du talade om det
tyska fosterlandet, Kuntze. Liv och blod för en tysk
seger! Börjar du komma på bättre tankar? Kanske inte
Liebknecht hade så orätt?
Pankrows lurviga huvud dök åter ner i den ruttna
halmen.
Kuntze tvekade en stund. Alltid skulle den där
lieb-knechtianen passa på och falla honom i ryggen, när
han hade en uppgörelse med Suhl. Skulle han snarka
och låtsas sova? Eller skulle han ge båda sina
antagonister en salva? Åh, aldrig var Nicolaus Kuntze feg. Den
där Pankrow skulle min själ få.
— Visst fan har du rätt, detta krig är ett svinkrig,
men i alla fall har du orätt, min gosse. Ty slåss måste
vi för djävulen, eljest bli vi själva skjutna, ditt nöt.
Och skall jag skjutas, så skall jag ha sällskap, min själ.
Va sa Bebel, pojkspoling? Tänk på tsaren, dumbom!
Pankrow snusade redan i halmen.
— Sömntryne där, inflikade före detta
kanongjuta-ren, som inte hade något sinne för Pankrows
politiska visdom, du talar alltid om kampen mot kriget, om
den stundande revolutionen, om dina bröder
engelsmännen, fransmännen och marockanerna, men gunstig
junker, vad fan gör du? Jo, du skjuter som vi andra.
Då Pankrow fortsatte att snarka, sparkade Suhl till
honom på benen och återupprepade sin attack.
Pankrow vaknade och sparkade igen.
— Va fan nu då, tänkte Kuntze. Ja, se den där Suhl
var då ingen taktiker. Tänk om han i stället hållit med
Pankrow, det hade varit bättre för honom, och jag
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
