Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
panierna, som hade kvarter i grannbyarna, hade flera
nästan utplånats. Två bataljoner måste därför så gott
som nyuppsättas; v. Hilmersdorffs regemente såg efter
den hårda striden nästan ut som ett nyinryckt
regemente.
De nya i Jungs pluton voro först och främst tvenne
landstormsmän. Den ene, Otto Kunerth, såg ut att vara
omkring fyrtiofem år; ja, Kuntze påstod, att den nye
soldaten såg lika gammal ut som gubben Noak. Genast
fick soldaten heta »Gubben Noak». Otto Kunerth var
filare från Solingen. Den andre landstormsmannen
hette Markus Bört och var bonde från Holstein. Även
trenne ungdomar hade kommit till, nämligen Hero
Thunn, kontorist från Frankfurt och Herbert Sahlfeld,
bokbindarlärling från Danzig. Samt Karl Dreipfennig,
gatpojke från Berlin. Som fänrik hade tilldelats
plutonen en finsk jägare, en frivillig vid namn Sapolainen.
En av fältväblarna flyttades till ett annat kompani och
som ny i hans ställe kom en vän till »Glada Preussens»
ledare, en svensk vid namn Reenstierna.
Otto Kunerth, det vill säga »Gubben Noak», var en
sträng ordningsmänniska och föresatte sig att utrota
lössen, att få sina kamrater att tvätta sig varje dag de
icke lågo i skyttegravarna, att raka hår och skägg och
att hålla bättre ordning i »hotellet». En dag kom han
glädjestrålande från sanitetsexpeditionen med en burk
pulver mot ohyra, beströdde halmdösar och lump med
det och svor på, att nu skulle varje fransk lus döden
dö. Kamraterna avvaktade med spänt intresse »Noaks»
förehavanden och började glömma sina nyss utståndna
lidanden i frontelden. Men »Noak» led ett skändligt
nederlag; lössen syntes av pulvret bli ännu piggare
och blodtörstigare.
— Skit med den tyska industrien nu för tiden,
mumlade gubben. Men han gav sig inte. Han släpade upp
halmen ur källaren och lade den i regnet för att dräpa
de satans kreaturen. Men då störtade Hag Brumm och
Victor Lanz ut för att rädda »sängkläderna», och ett
gladare slagsmål höll på att uppstå. »Noak» höll
absolut på, att det vore bättre att ligga på våt halm utan
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
