Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löss än på torr halm med de fördömda djuren. Tvisten
slöts först, när korpralen lovade söka hos
intendenturen utverka ny halm. För resten skulle det snart bli
avlusning för hela kompaniet. Efter denna seger
övergick »Noak» till att söka förmå plutonen att tvätta sig
varje dag.
— Vad fan gör det! Vi ska ju ändå dö, sade Hag
Brumm. Om vi kommer rena eller smutsiga inför Vår
Herre torde inte spela nån roll.
— Tvärtom, envisades »Noak». Man ska inte
komma lortig inför Herren.
— Försök du gubbe, tyckte Pankrow, du får väl se,
hur du tänker, sen du varit i elden. Sen blir allt sånt
där absolut likgiltigt, begriper du. För övrigt är det
andra löss än dom i halmen och annan lort än den
du menar, som skulle utrotas först.
Men »Noak» var envis. Av en silltunna gjorde han
ett handfat, som han satte ut i regnet för att fyllas
med vatten. Men var tusan få såpa och tvål ifrån? Han
sprang omkring vid alla kompanier och tiggde ihop
såprester och vann därvid rykte som en tokig
renlig-hetsmakare; man trodde, att han tillhörde en religiös
sekt, i vars sederegler ingick att tvätta sig varje dag.
Och verkligen, en dag fick han plutonens flertal att
tvätta sig. Men längre än till en gång i veckan kunde
han icke komma.
Markus Bört var en annan typ. Han led sådana kval
varje gång han såg granaterna plöja upp jorden, att
han icke kunde återhålla gråten. Han hade själv i
tjugo år fått slita som en hund för att få ett par hedar
och myrar i Holstein omdanade till åkrar, som buro
leende skördar. När det kostar så oändlig möda att ur
ödemarken framtvinga säd till bröd åt de fattiga
stackarna till småbrukare, hur kan man då ödelägga hela
nejder av den bördigaste jord? Han var alldeles
förtvivlad, den gode Markus. Han skrev hem till sin
hustru och sina sju ungar, som nu ensamma fingo gräva
i den holsteinska jorden, att som här trampades på
brödet, måste en förskräcklig Herrens hämnd komma.
En dag kom Bört ovanligt lycklig in på »Hotell Ja-
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
