Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken Eder!» i sin fältrock och som stilla och tyst gick
enslingens väg, glad att få falla, om han blott finge
dö utan blod på händerna? Nej, han Kaiser måste slåss,
så länge de andra slogos, de på andra sidan. Livet var
dock värt att leva, blott man åter komme in i fredens
dagar, och fosterlandet var dock icke ett tomt ord.
— Äh, sade han till Jeanette, du kan inte tro, vilka
vackra blommor som om några år skola spira här, där
dessa ruiner ligga. Innerst inne är jag optimist.
Annars skulle jag för länge sen ha stuckit huvudet upp
över skyttegravsranden och dina landsmän, Jeanette,
skulle ha haft en fin måltavla.
Jeanette, som icke helt förstod Kaisers franska, fick
för sig, att hennes tyske fiende anklagade hennes
landsmän.
— Tro icke, sade hon, att de skjuta hellre än ni.
De älska freden och hata kriget. Säg, tror ni inte, att
det snart blir fred? Då ska Leonie och jag och våra
fästmän, som ligga där framför er front, resa till
Tyskland och hälsa på er och era fästmör. Inte sant,
Leonie?
— Jo, Jeanette! Jag tror visst inte, att det är sant,
att tyskarna slakta unga flickor och äta upp dem...
Nu måste de tyska soldaterna skratta.
— Jo visst, sade Pankrow, och kunde för en gångs
skull icke låta bli att skämta, jag ska äta upp er båda
två, om ni kommer.
— Egentligen är vi ju inte några fiender! log
Jeanette. Den som kunde begripa, varföi’ vi slåss?
— Därför, brummade Pankrow och blev åter dyster
och högtidlig, därför att några generaler ville pröva en
krigsmaskin, några diplomater inte kunde samsas,
några kanonfabrikanter ville ha större förtjänster,
några imperialister roffa åt sig varandras kolonier ...
— Seså, nu är vi där igen, mumlade Müller.
— Nånå, avbröt Leonie, sånt blir det inte krig av.
För pengars skull gör man processer, men inte slår
man ihjäl varandra. Nej, jag tror, att svartsjukan har
fött kriget. Där kanske ligger en liten, liten
kärlekshistoria bakom hela det stora, stora kriget?
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
