Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristevsky nickade, och Solsky gick ut i köket för
att få ett gott råd. Innan fru Solsky hunnit fundera,
svarade Inga Klein:
— Jag reser. Jag vill resa. Jag tror på Rysslands
revolutionärer. De ha den sanna tron. Jag har er tro,
men tro utan gärningar är död. Jag kan inte mer än
bli skjuten. Någon måste offra sig.
Ja, fru Solsky och Solsky tyckte, att förslaget lät
bra. Men Kristevsky var tveksam. Inga Klein var nog
en god kamrat, men hon hade besynnerliga åsikter,
tyckte inte om ismerna, skismerna och de andra
sakramenten.
— Men hon tror på revolutionen! Lenin skulle vara
glad för en sådan god och offervillig kämpe. Hans
metod är: tag hedningarna och kristna dem.
— Jag vill helst ha dem kristnade, innan jag tar dem.
Men låt gå! Hon kommer i varje fall icke att
förråda oss.
Nu blev det grundliga överläggningar, hur Inga
skulle resa. Kristevsky höll på att hon skulle resa som
frälsningssoldat. Som sådan skulle hon lätt få pass.
— Kristendomen står högt i kurs hos tsarismen.
Varen överheten underdåniga för Herrens skull!
predikas det av alla fältpräster längs fronterna. Den som
dör för tsaren, kommer utan vidare till himmelen!
förklara poperna och stänka vigvatten på soldaterna. Allt
som smakar religion är välkommet i Ryssland.
Men Inga ville inte fara under falsk flagg.
— Där ser du, såna besynnerliga åsikter hon har,
tyckte Kristevsky.
Till slut enades man om att Inga skulle gå till Anna
Klang, som numera var ledare för »De sjöfarande
kvinnornas förbund» samt av henne utverka att som
städerska få medfölja en ångbåt till Riga. Vore hon väl i
Riga, skulle hon nog finna vägen till den revolutionära
etappen där och lämna sina skor och sin hatt.
Så skedde det, att Inga Klein kom att resa till det
stora Ryssland.
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
