Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
På Regeringsgatan i Stockholm ligger ett kafé med
en rad matsalar, vilket bär det originella namnet »Tysta
Marie». Stället, som är gammalt och känt för sina
billiga priser och sin goda mat, var mycket besökt av allt
slags folk i små omständigheter: kontorister,
studenter, butiksflickor, hantverkare, lantliga riksdagsmän.
Vad som särskilt lockade var de ypperliga
kaffefrukostar, som serverades till ett pris av sjuttiofem öre, med
en hel uppsättning av kallskuret och småvarmt. Mor
Andersson, som förestod det välkända näringsstället,
var en gammal tjock hedersgumma, som satte en ära
i att hennes gäster skulle vara nöjda.
Det var icke så lätt för husmödrar och matmammor
att vid denna tid göra sina hushållsmedlemmar och
gäster till freds. Det började över huvud taget bli
nästan omöjligt att skaffa tillräckligt med livsmedel,
kläder och skor, ja alla slags varor. Först hade de
krigförande genom tusentals agenter sökt roffa åt sig allt
vad tänkas kunde. Det blev panik, och alla hushåll
började lagra varor av fruktan för hungersnöd. På så sätt
tömdes alla lager och reserver, och priserna gingo
svindlande i höjden. Penningen förlorade sitt värde:
alla strävade efter att få varor. Tiotusentals jobbare
uppstodo vid sidan av de vanliga köpmännen. Alla
hade de kontor, om inte annorstädes så i fickan; inga
hade lager. Alla köpte de och sålde kommande skördar,
kommande skeppslaster. En faktura, som på
morgonen stod i tiotusen kronor för tusen kilo fläsk, som
blott funnos på papperet, kunde om aftonen fyra
gånger ha bytt ägare och stod den siste jobbaren i
tjugotusen, och ändock beräknade han, att han gjort
en god affär, ty nästa dag eller nästa vecka skulle han
få trettiotusen. Alla livsmedel voro ransonerade, och
på kort fick man i mån av tillgång hos handlanden
köpa sin lilla ranson av bröd, smör, ägg, socker, mjölk
etc. till fabulösa priser. Alla ville köpa, ingen ville
sälja. Bonden, som fick aderton kronor för ett kilo
smör, sålde icke utan tänkte: väntar jag till i morgon
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
