Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
får jag nitton och i övermorgon tjugo; alltså väntar
jag. Slaktaren kunde knappast få tag i kreatur.
Bonden, som förut fått tigga slaktaren att denne skulle
köpa hans gris eller oxe, satte näsan i vädret och
svarade: säljer icke. Slaktaren, som förut varit stram och
i nåder köpt bondens ko, tiggde och bönföll om bara
en kalv, bjöd oxpris för en självdöd sugga och var
ändå inte säker om att få affären i stånd. Alla
husägare höjde ideligen hyrorna, alla fabrikanter
priserna på sina varor, arbetarna krävde löneregleringar
varannan månad och fick ändå ingenting för sina
pengar. På restauranger och kaféer bjödos surrogater:
palmin i stället för smör, jordärtskockor och kålrötter
i stället för potatis, mollastuvning i stället för spenat,
maskrosthe i stället för kaffe. Och den lilla skiva bröd
man fick till denna föga mättande måltid skulle under
normala tider gjort sig bra på ett kakfat för småbröd,
men låg nu som ett vilsekommet smakprov på
smörgåstallriken.
En av de få, som på något outrannsakligt vis kunde
komma över livsmedel var Mor Andersson på »Tysta
Marie». Somliga gissade, att hon i tid köpt outtömliga
lager, andra att hon ärvt en större förmögenhet, som
hon nu spenderade för att hålla sin restaurangs goda
namn uppe. Ännu andra trodde, att hon hade rika
släktingar på landet, som voro intresserade i hennes
affär. Till slut påstods, att den kloka gumman hade på
fem år löpande leveranskontrakt med hela byar i
Småland och Västergötland, som försågo henne med
livsmedel.
Härmed må nu ha varit hur som helst. Huvudsaken
för hennes gäster var, att hon höll ett gott bord och
rimliga priser. Hela Stockholm strömmade till
gumman Andersson för att få stilla sin hunger. Men hon
tog blott emot sina gamla gäster och deras bekanta.
Det blev därför värt en liten förmögenhet att ha varit
stamgäst på »Tysta Marie»; och att vara god vän med
en sådan gäst ansågs som att redan ha nått in i
förrummet till himmelriket. Fattiga kontorister blevo
genast du och bror med sina direktörer, studenter med
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
