Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nilsson, lump.
— Person, kaffe.
— Jönsson, socker.
— Petterman, smör.
— Vitting, bly.
— Salmson, kadaver.
— Kadaver?
— Jag köper upp självdöda kreatur, det blir prima
tvål i Tyskland, kanske stekflott också.
— Snygga figurer! mumlade Carleman.
— Såna får går fria, men Högland och Hedén
sätter dom in på Långholmen.
— Vill ni göra affärer? sporde en av gulascherna
Palmen.
— Ja, jej ville sälja deres egen ärede biografi.
Nu fattade Kansas situationen. Han tog korrekturet
och räckte papperen till herr Salmson, kadaver.
Gulaschen tog något misstroget emot papperen, kastade
ett öga på första sidan, prydd med fotot av en
försvarlig gulasch och bärande titeln: Fläskkonsul Mårten
Jobbare.
Palmen skrattade som en pojke åt sitt skämt.
Gulascherna sutto som svanshuggna hundar. Kansas
triumferade.
— Nå, Carleman, vad säjer du om det latinet?
sporde Kansas.
— Ja, tja, ja, tja, vad fan ska jag säja! Hela
nationen är på dekis, och då måste lädret sån smörja ha.
Prosit, Kansas!
Men sen reste sig Fikon, vände sig till gulascherna
och sade:
— Såna som ni borde egentligen pryda lyktstolparna.
Ge er i väg, eljest ska jag gå till Folkets hus och hämta
tvåhundra gubbar och dom ska laga att ni får fötter.
— Se så, Fikon, inga hårda ord, sade Dafneson.
— Hörde ni vad jag sa? skrek Fikon. Ge er i väg
bara!
Gulascherna reste sig motvilligt och morrade.
— Nå, ge er i väg, raskare fart! dundrade Danton
och ryckte upp vid Fikons sida.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
