- Project Runeberg -  Rebellerna : en krönika om de stora folkrörelserna / V. Nya himlar och en ny jord /
177

(1949) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 6 - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Slokörade lommade gulascherna i väg. Fikon stod
som triumfator.

— Öppna fönstren, skrattade Carleman. Här behövs
vädras.

— Här behövs handlingens propaganda, replikerade
Fikon. Vi är alldeles för beskedliga mot dom där
skadedjuren.

— Detta lilla intermezzo, sade Spaken, talar mer än
hundra artiklar om vad klockan är slagen. Kommer ni
ihåg, hur franska revolutionen började?

7

Klubben Spartacus hade haft möte. Spaken hade talat
med sådan hänförelse om revolutionen och framtidens
soliga rike, att många klubbister hade fått tårar i
ögonen.

— I framtidsstaten, Karl-August, där behöver man
nog inte bli gammal och ful, hade Annie Hjelm viskat
till Elisabeth Carlsson.

Fikon hade deklamerat. Att höra Fikon deklamera
rörelsens skalder från Hellborg till Pansar, var som
att lyssna till älvens dån och åskans gång. Han hade
en röst som var mörk som reaktionens natt och ett
patos som räckte till himlarna. Sedan hade doktor
Dafneson milt och spätt som en tre års ängel läst en
saga om fåren och vargarna, som betade sida vid sida
på den eviga fredens ängder, men när han hunnit till
hälften, hade Gilbod rest sig och sagt:

— Sånt tjafs kan passa i söndagsskolorna, här vill
vi höra marxistisk vetenskap!

Och det hade hållits brinnande tal, eggande tal.
Anklagelser mot världens herrar hade ekat genom hela
Folkets hus. En ung kamrat hade rest sig, sträckt
handen uppåt och uppmanat alla att göra sig beredda att
dö på gatgn. De andra hade följt hans exempel. Som
från ett hav i storm brusade det:

— Död åt kriget! Död åt hungern!

Bagar Danton sprang upp på foten till en lyktstolpe.

177

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 11 23:16:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rebeller/5/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free