Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blickar voro det värsta. Han tyckte, att alla människor
glodde på honom; de hade upptäckt hans smutsiga
skjorta, hans trasiga strumpor och hånlogo eller fingo
ett ömkansvärt uttryck, som pinade honom. Han
drömde om sin farm i två år utan att kunna få pengar till
resan. Farmen blev allt större och ljuvligare, rosorna
växte av sig själva, fruktträden stodo året runt i blom,
när de icke buro gyllene frukter. Sven Brynja hade
sin enda glädje i att drömma om sin farm, om hur
den frodades och blev en formlig storgård. När han
tagit farmen i besittning och fått den riktigt som han
ville, skulle han resa tillbaka till Sverige och hämta
Inga Klein, som då måste vara fri från fängelset, för
att göra henne till sin hustru.
En dag kom en bekant till honom, en eldare från
Göteborg. När eldaren fick höra, att Brynja hade en
så stor farm i Minnesota, ärvd av en farbror, men
saknade respengar, lovade han att styra om att Brynja
skulle få arbeta sig över som kollämpare på samma
båt, där vännen var eldare.
Sålunda kom Sven Brynja till Amerika. Men just
vid den tiden rustade sig Förenta Staterna att deltaga
i det stora kriget. När Brynja, som bodde på ett
sjömanshem i Newyork i avvaktan på att farbrodern
skulle skicka honom pengar, hade nått botten av sina
små tillgångar och ämnade sig ut för att söka få något
tillfälligt jobb vid hamnen, kom krigsförklaringen, den
hejdlösa nationalistiska hetsen, den jättelika
värv-ningsreklamen och den ursinniga pressningen på alla
unga män att värva sig för kriget. En morgon kom en
patrull av krigsprejare till sjömanshuset. Alla, som
icke hade någon anställning i handelsflottan, förelädes
att inskriva sig i armén, annars skulle de skymfligen
jagas ur landet och för alla tider gå förlustiga rätten
att bli amerikanska medborgare. Sven Brynja försökte
göra allehanda invändningar, men varje invändning
uppkallade löje, förakt och hot. Sedan han fått löfte
om, att han skulle få besöka sin farbror, innan han
inkallades till tjänstgöring och att han skulle få
tillhöra marinen som eldare, skrev han under. Redan
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
