Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krog var borta, gumman Sunnanväder hade för länge»
sedan seglat in i den hamn, därifrån ingen återvänder,_
ingen fiskarflicka satt och gnolade på hjältedikten om,
Tambulon. Skeppare Triton och fiskare Helton voro
döda även de. Äh, tänkte Stig Bårdaryd, är det
möjligt att de äro borta, och skola vi verkligen en gång,
alla spårlöst försvinna som skepp, som havet uppslu-.
kar? Nya ansikten syntes i prången. Kunde dessa här-,
jade sjömän och sjömansänkor vara hans egna jämn-,
åriga? Hade han sett dem som barn, lekt och tampats,
med dem? Var han själv bliven förändrad? Var han,
icke ung mera? Vart hade åren tagit vägen?
Han gick till den lilla fiskarstugan, där änkan Sun-,
nanväder bott. Den var sig lik till det yttre. Var kunde.
Susanne och Adelaide vara? Var den lille gossen Hel-,
ton? Där gick en gammal lots förbi, grånad och
krokig, med pipan i mun. Gud dag, Rånoeksfar! hälsade,
en kvinna. Kunde denne gubbe vara hans ungdoms,
starke och smärte Rånock? Åh, men var han inte
död?-Kanske det fanns fler Rånockar?
De sågo inte så fattiga ut som förr, yarken vävare,
eller fiskare. Det syntes vad arbetarrörelsen uträttat
under dessa år. De gingo fram mera självsäkra, mera,
medvetna om sitt människovärde, mera obekymrade.
Icke så mycket svordomar, trasor och tårar som förr.
Men människornas eviga följeslagare, melankolin,
beslöjade alltjämt allas ögon, fattigas som rikas. Kunna,
vi då aldrig bli kvitt den satan? Eller är det vårt
adelsmärke som människor?
Var det polis Fagerflod? Nej, han var borta som
de andra. Hans efterträdare hade en helt annan
värdighet och glans. Såg ut som borgmästaren förr. Av
skräddar Ardrups fanns blott hans trappa kvar och av
kakelugnsmakare Skack en rostig skylt, som
gisslade-på sin krok. Skall icke Gallinder, tjock och rosig,
koip-ma vandrande över torget? På väg till middag hos sin
vän kyrkorådet Augustusson. Varför syns icke doktor
Tellmans fladdrande rövarkappa? Varför blixtrar icke
Veälls vassa klinga? Borta allg, Hur åren härjat! Du
frostige, obeveklige lieman!
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
