Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Bårdarydarn låg nu mest till sängs. Den gamle
bonden, Karl Ivarssons och Lyttkens lärjunge, de trotsiga
hallänningarnas starke man en gång, låg som en trött,
ofärdig stackare i bädden. Ansiktet såg ut som en
tor-pargummas. Men blicken lyste ovanligt klar,
fosforglansen var icke slocknad. Pannan hade en onaturlig
höjd, eftersom endast vid sidorna fanns kvar några
vita testar av det en gång tjocka, yviga håret.
— Du tycker väl, att jag ser ut som hundra år, Stig?
Men åttio är heller inga barnaår. Fråga Dansk, som är
två år äldre.
— Visst inte, far! Dina ögon är unga. Du ser alls
inte dålig ut. Och Dansk är ju en baddare. Pysslar i
stallet varenda dag. Gott virke i hallänningarna.
— Ja, ja, kunde varit sämre.
Stig Bårdaryd hade nu varit hemma en vecka. Gården
var sig alldeles lik som då han för mer än tjugo år
sedan lämnade den. Vårdträdet sträckte sina grenar
välsignande ut över husen, hästarna i stallet voro
skinande blanka som i hans barndom, kornas och oxarnas
råmanden och fårens bräkande i fähus och fårkättar,
bindslenas skrammel och lilldrängens morska rytande,
då han gav hö till djuren och de nafsade efter honom,
förde i hans minne vallhjonsdagarna och livet i
sommarfähusen i utmarksskogarna och på hedarna. Hela
hans barndom, dess händelser och gestalter trädde
levande fram för honom. Hade då de gångna årens
böljeslag och tidens stormar icke påverkat denna trakt? Äh
jo, man kunde se på Fröboke by, att välståndet växt.
Alla hus vid gårdarna voro målade, varje gård hade
ett tröskverk, åkrarna voro stenfria, skogen gallrad.
Människorna voro bättre klädda, särskilt om
söndagarna. Inga berusade syntes på vägarna. Karlarna föreföllo
rakare i växten, icke så knotiga och krumma.
Kvinnorna voro smärta och förde sig bättre. Men i andra
avseenden var bygden sig lik. Samma arbetsro, samma
helgdagsfrid. Samma jordbundna trygghet, samma
rotstyrka. Jorden, skogen och heden — samma trofasthet,
7 — Nya himlar och en ny jord
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
