Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyngd och spelande vind, full av tragisk musik och
osynliga körers sång. Samma slit och möda, samma
grova bröd, samma enkla bön.
Fadern hade blivit lik en av Israels domare, tyckte
Stig. Modern var ju död.
— Men hon går igen, sade Dansk. Gör vi något på
tok, så nog travar hon på löftet, liksom Gamlan i
världen.
Dansk hade sitt goda humör kvar. Till det yttre
liknade han en gammal välfödd gästgivare, god mat
tyckte han om och sötsaker. Han ägde den gladaste
själ, Stig Bårdaryd mött. Hans ögon voro fulla av
skälmskhet, hans tunga av lustiga ord. Sedan
Bårda-rydarn icke längre kunde se att läsa i en bok, läste
Dansk varje lördagskväll ett kapitel ur bibeln för
husbonden. Och han valde alltid de mustiga och kraftiga
ställena. Göran Flinks änka i Pilehult var hushållerska
på Bårdaryd och en av Vävar-Elsas flickor, Dagmar,
var lillpiga.
—• Hun har’et nog inte så gött, Vävar-Elsa, för
karlen hennes har blitt tungsint efter dä däringa mä älsta
tösen deras, hun Inga i Stockholm, berättade Dansk.
Men hun sloder och gir sina börn en go oppfostran, en
påg ska bli skolelärare. Hun håller sej te dom hära
sossalisterna, alldeles som han själv, Stig Bårdaryd,
men hun gör’et stillfärit å hoverer inte.
En kväll kom en del av byns folk till Bårdaryd för
att under allehanda förevändningar få se
Bårdaryds-sonen, om vilken det gått så många underliga rykten.
Först kom grannen Petter Klinga, den gamle soldaten.
Ehuru närmare nittio år, gick han utan käpp, sakta
och med små steg som ett barn, som lär sig gå. Klinga
tyckte, att det var skräp av Bårdarydarn att ligga i
sängen vid bara åttio år. Agaton i Brösarp kom också,
sjuttiofem, förvärkt och smal, bara skramlande ben,
men vid ett strålande lynne, full av livslust, trots ålder
och värk. Karolina, sned och vind, arg till humöret,
men med ett smort munläder alldeles som förr,
uteblev icke.
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
