Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Blodet ropar - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhet på båda hållen. De små voro lika karska som
de stora. Ingen ville krusa den andre.
Ingen part ville höra talas om, att jorden skulle
so-cialiseras och drivas i storbruk och mönstergårdar. Det
väckte därför stor tillfredsställelse, att Bårdaryd höll
på fideikommissens och storbrukens uppdelning och
styckning. Bårdaryd lämnade en redogörelse för vad
arbetarrörelsen ville. Allt som gick ut på ökad
kommunal självstyrelse, på bredare demokrati, rättvisare
skattesystem och kamp mot storkapitalet i form av
banker och truster fick den största anslutning. De rent
socialistiska idéerna däremot motsatte sig alla, både
äldre och yngre. De äldre kunde vara med om
allmän-ningar, kommunalskogar, kommunala mejerier etc.
Men de yngre, självägande bönderna blevo arga, blott
de hörde talas om gemensam äganderätt.
-— Det går inte, det strider mot den mänskliga
naturen, sade Mickels-Johan.
— Människan är ond, avundsam, lat och dum av
naturen, hon behöver tuktas en för en, fresta på och
ta emot stryk för att lära sig något. Får hon inte
ensam bära följderna av sin framfärd, utan kan skylla
på andra eller på en idé eller ett företag, så går hon
käpprakt in i helvete, sade en av Sven Dunders söner,
som nu hade Brogård.
— Ja dom där självägande bönderna, som sitter på
egna gårar, ha blitt så häva och viktiga, tyckte en smed,
Per Larsson, som en gång som vallpojke kallats Pelle
Slickepott.
— Jag förstår rakt inte. Förr va en bonne och en
hantverkare goa vänner och höll hopa. Nu skälls dom,
tyckte Lill-Anna.
— Det är Stig Bårdaryd och hans folk som gör’et,
sade Fredrik Blomster, förr i världen ottepåg under
namnet Fickefan, nu, efter femton års vistelse i
Amerika, hemmansägare och konservativ landstingsman.
Efter hand sinade de politiska samtalen ut. Dansk
och Karolina berättade historier från gamla tider, det
blev lustigt och glatt. Men någon klar bild av vad
folket tänkte, ville och strävade till, fick Stig Bårdaryd
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
