Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När små soldater genom staden marschera,
öppna små flickor fönster och dörrar.
Åh varför?
Jo, därför!
Jo, därför!
Ej blott för den tschung tralala,
bom tralala,
tschung — dä va.
Ej blott för den tschung tralala!
De hade haft ro nu nästan en månad på detta avsnitt
av fronten. Ett och annat skott, en och annan
flygbomb, en shrapnel då och då. Men ingen trumeld, ingen
stormning. Icke detta helvete, denna fasa och ångest
som förr. »Glada Preussen» hade reparerat sina
skyttegravar, säkrat skyddsrummen, gjort kvarteret i
Chau-nois litet hyggligare. »Gubben Noak» hade fått alla att
tvätta sig två gånger i veckan, utan tvål, ty den varan
fanns nu blott för officerarna, men med sand; ibland
följde skinnet med. Nå, hå, skinnet var inte att hålla
stort på. Rakhyveln gick över hår och skägg, de sågo
ut som flådda, skållade.
Den franska våren hade kommit. Bland ruinerna
spirade vid roten de halshuggna träden. Blommorna
sköto upp längs randen av de såriga granathålen.
Fåglarna, särskilt lärkorna, sjöngo varje morgon över
skyttegravarna och taggtrådsfälten. Himlen var blå
med ulliga lamm, som gingo på bet.
Äh, skulle de nu lämna denna plats, där de omsider
fått en tids lugn? Och draga långt bort, varthän?
Hela »Glada Preussen» blev uppbragt och allra mest
»Hotell Jakobsen». Vad skulle nu bli av mormor
Ni-velle? Vad skulle det bli av Leonie och Jeanette? Hela
kompaniet knorrade.
— Hunsas hit och hunsas dit, brummade Pankrow.
Behandlas som osjäliga djur! Ha vi då intet
människovärde, säg? Jag reser inte! Må generalerna ge mig en
kula. Det kvittar väl lika, fransk eller tysk.
— Det ska vara det att i öster finns det mat, tyckte
Kuntze. Här svälter vi snart ihjäl. Sån soppa, Gud sig
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
