Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— När de stodo där, kom Kaiser, som under tiden
varit vid staben med rapporter från löjtnanten, för att
ta avsked av mormor Nivelle och flickorna. Då han
skulle gå, började Jeanette gråta och klamra sig fast
vid pojken. Innan någon visste ordet av, hade gubben
Braumont tagit sin jordhacka, som han stödde sig på
och slagit till dottern av alla krafter. Hon fick slaget i
huvudet och föll genast.
— Hon är död?
— Ja.
— Och gubben är häktad?
— Ja.
Holsteinaren tog på sig packningen och satte sig
bland de andra på golvet. Det skramlade ute på gatan,
rasslade och körde. Det var fältköket som kom.
Soldaterna reste sig och gingo ut med sina kokkärl. Tysta
och illa till mods slevade de i sig den usla soppan. För
att ge bukfylla hade den tillsatts med
cellulosapreparat. Hela armén svalt. Endast officerarna fingo kött
och korv. Ölet var ännu jämförelsevis bra, men knappt
tillmätt. Sedan soppan var förtärd, utdelades
reservportioner i bleckdosor, med förbud att öppna dem
förr än order gavs. Dödshungriga kastade sig några av
soldaterna trots förbudet över reservportionerna, som
utgjordes av ett surrogat av torkad fisk och torkade
kålrötter. Sedan fältflaskorna fyllts med vatten, vände
soldaterna tillbaka till sitt kvarter, lutade sig mot
väggen eller slängde sig på golvet med tornistrarna under
nackarna.
Den tryckta stämningen blev för kuslig. Den stod
inte att uthärda. Hag Brumm reste sig.
— Förr i världen hade en var, som gick till
stupstocken eller galgen rätt till en sup och en sång.
Pojkar, låt oss sända efter brännvin hos löjtnanten! Före
en stormning utdelas alltid några supar. Vi begär
dem nu!
— Ja, hit med brännvin! Hej för brännvin! skrek
»Gubben Noak», som eljest aldrig drack.
När de andra hörde, att själva »Gubben Noak»
begärde brännvin, blevo de som yra. Ett enda
fruktans
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
