Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värt ekande rop: Brännvin! hördes genom »Hotell
Ja-kobsen».
Dreipfennig hoppade och dansade i väg efter
brännvinet. Jung skrattade. Han visste, att sådana utbrott
strax före en stormning voro vanliga. Ofta betydde det,
att soldaterna sedan med formligt ursinne vräkte sig
mot fienden.
Dreipfennig kom tillbaka. Han hade icke fått
brännvin. Korpralen ensam kunde få ut ransonen. Ett vrål
som från en samling tigrar hördes.
•— Hämta brännvinet genast! skrek Brumm till
korpralen. Jung skyndade skräckslagen i väg.
— Roa oss, din satan! skrek Brumm till
Dreipfennig.
Gatpojken flinade, lade av packningen och spelade
clown. Medan han höll på med det, kom bud från
officerskasinot i den by, där regementsstaben låg, att
gatpojken skulle dit för att roa officerarna.
Det var vanligt, att Dreipfennig med sin loppcirkus,
sina tjuvkonster och clownerier lånades än hit än dit.
Men Hag Brumm vart ursinnig.
— Säg di djävlarna, att di har sina horor att roa
sig med. Gatpojken kan di lämna här, dit han hör!
Jung kom med brännvinet. Soldaterna fingo en sup
per man, och den nervösa stämningen lättade
Dreipfennig sjöng en visa.
Aldrig kommer jag åter,
aldrig ser du mig mer,
flicka, asfaltens ros.
Sjung, blott sjung!
Se hon gråter, hon gråter,
se hon ler, se hon ler,
flicka, asfaltens ros.
Sjung, blott sjung!
Om i galgen jag dör,
om mig råttorna gnager,
sköka, asfaltens ros.
Sjung, blott sjung!
Blott din stämma jag hör
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
