Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram till honom. Han hade fått en kula i pannan och
var redan död. De funno inga fältböcker hos honom,
icke ens någon soldatbok eller någon dödsplåt. Men de
funno en liten, sliten bok, »Betänken Eder» av Leo
Tolstoy.
Vid midnatt hade den första stormningen skett. Ur
skyttegravar och granathål stormade tio tusen tyskar
fram mot de fientliga taggtrådsförhuggningarna,
skyttegravarna och kulsprutenästena. Anfallet slogs
tillbaka. Ingenmansland var översållat av tyska
stupade och i taggtrådarna hängde döda och sårade. När
månens obarmhärtigt kalla ljus föll över fältet, såg det
ut, som om hundratals stora kråkor satt sig på
tagg-trådsstängslen. Bland dem som fastnat i detta nät var
Nikolaus Kuntze. Först sedan den andra stormningen
lyckats föra fram tyskarna till de fientliga
skyttegravarna och dessa erövrats den följande dagen, kunde på
tredje dagen de sårade i taggtrådarna befrias. Nikolaus
Kuntze hade visserligen bara fått ett lårskott, som i
och för sig icke var dödande, men två hela dygns pina
i taggtråden hade uttömt hans krafter. Han dog på
vägen till fältlasarettet.
Tredje dagens afton vid stormningen av de sista
engelska skyttegravarna föll löjtnant Bergulf, svårt
sårad av ett skott i bröstet. Karl Müller och Pankrow
buro honom till sjukposteringen. Han fördes vidare till
fältlasarettet, där han opererades. Ingen vid
regementet visste, om han ännu levde.
Chefskapet för »Glada Preussen» övertogs efter
Bergulf av Urban Reenstierna, som föll redan nästa dag
samtidigt med Jung och König, korpralen och
sergeanten. Jung var dödstrött; han hade inte sovit en blund
på tre dygn och hans eljest robusta nerver började
strejka. Han gick också i oro för sin hustru och sina
barn hemma. Hustrun hade skrivit, att snart stod icke
mat att få i Tyskland, barnen sågo ut som benrangel.
Reenstierna hade just satt händerna som en lur till
Königs öra för att ge order att sända ut Karl Müller
och Hero Thunn som lyssnarpatrull, då ett vinande,
krasande, surrande ljud hördes alldeles intill dem.
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
