Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fontäner ur helvetet; han såg blott rökmolnen,
som gjorde skymningen tjock, och han såg elden, som
flammade ur kanonernas drakkäftar. Plötsligt kände
han en hand röra vid foten. I jordens grus låg en
människa begravd. Han böjde sig ner och igenkände Lanz.
En granatskärva hade med en yxas kraft skurit av
hans båda ben. Soldaten vred sig i smärtor. Pankrow
ropade av alla krafter på sjukbärare, men hans rop
drunknade i artillerielden. Han gick tre steg till Kaisers
grop och ropade på honom. Kamraten kröp upp och
båda hjälptes åt mitt i elden att bära Lanz till en
sjuk-vårdspost i ett granathål. Där dog den sårade. Man
fann i hans fältandaktsbok ett icke avslutat brev till
föräldrarna. Han skrev om blommorna, som växte
utanför »Hotell Jakobsen» mitt i all förstörelsen, om
mormor Nivelle, som gav dem vatten och om Leonie,
som brukade stå och språka med dem, som om de
varit vänner och kamrater ur byn. »Jag vet nu, att hon
älskar en tysk soldat, en av mina vänner. Hur talar
icke detta likväl om kärlekens seger över hatet till
sist!» Pankrow visade detta brev för Erbel och sände
det sedan med sjukvårdaren till fältposten för vidare
befordran till den döde soldatens föräldrar.
Samma kväll eller vid nattens inbrott föll Thomas
Krieg, tolstoyanen. Kompaniet hade just hunnit fram
till skyttegravarna, som lågo fyllda av döda och
sårade; Krieg ställde geväret mot graven och vägrade gå
in i skyddsrummen; han började i stället, utan att bry
sig om elden, släpa bort de sårade till en
förbindelse-grav, som ledde till en sjukvårdsavdelning.
— Galning där! skreko sjukvårdssoldaterna. Vänta
tills elden mojnat av.
Thomas Krieg aktade icke på deras rop.
— Karlen går där och knogar, som om han bure
potatiskorgar hemma på fältet i djupaste fred, sade
den ene sjukvårdsoldaten till den andre.
— Vi få gå och schasa bort honom, svarade den
andre. Eljest är han förlorad.
I samma ögonblick sågo de soldaten kasta armarna
i höjden och sedan falla ihop som en säck. De kröpo
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
