Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunnigaste pluton var således de tre ungdomarna, om
man bortsåg från den försvunne »Noak». 1 nära tre
dagar och nätter hade dessa ungdomar levat som
sorkar, nedgrävda i jorden. De hade haft order att ligga
i sina hålor tills befallning om vidare framryckning
komme. Men på något sätt hade de blivit bortglömda.
Ingen order kom, befälet hade stupat, något som de
icke visste. En morgon just i gryningen tyckte Erbel,
att elden avtog. Hungrig och hackande tänder av köld
och fukt kröp han ut ur sorkboet. Han hade legat
insvept i sin tältduk, men han var dyvåt lika fullt.
Reservportionen hade han gjort slut på.
Erbel väckte de andra ur deras köld- och
hunger-domning. Värst var det med Brag, honom måste de
rulla för att få värmen att återvända i kroppen. Han
talade om smärtor i ryggen, Erbel befarade
lunginflammation. De ville skicka honom till sjukposteringen,
men Brag blev alldeles förskräckt, när han hörde talas
om något sådant. Förr ville han frysa ihjäl i sitt
sorkbo.
De överläde om situationen. Det var tydligt, att den
värsta elden var över. Fienden hade dragit sig tillbaka
och deras avsnitt var någorlunda skyddat. Det var
också tydligt, att kompaniet blivit skingrat. De beslöto
att söka upp regementsstaben för vidare order. De
träffade sjukbärare och folk från fältköket, fingo veta var
staben låg och togo sig fram, sedan de irrat kring ännu
en dag. De överhöljdes vid staben av ovett, kallades
desertörer och hotades med krigsrätt. De hänvisade till
sina order. Von Lessinger hånade dem. Kanske ordern
gällde, att de skulle stanna i sorkbona tills kriget var
slut. De fingo veta, att löjtnanten var sårad, att
fält-väbeln stupat jämte korpralen och sergeanten. De
sändes till Sapolainen, som svor och gormade ännu värre
än kaptenen. Han hotade arrestera Pankrow, som han
ansåg vara »desertörernas» ledare. Juden slog han en
örfil och körde bort. Han tålde inte judar. Han hade
för sig, att de voro socialister, desertörer och
upprors-makare varenda en. Salomon gick till fältköket och
hjälpte till med matlagningen. Han hade egentligen
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
