Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingenting emot, att han icke skickades längst fram i
elden. Han var den enda som riktigt målmedvetet och
slugt höll på livhanken. Han var inte alls feg, Salomon.
Han kunde vara tapper nog, men han tog inga onödiga
risker. Hade nu kompanichefen kört honom från
stormtrupperna, protesterade han inte, utan gick till
det mindre ärofulla, men också mindre riskfyllda
arbetet vid fältköket. Kockarna blevo nöjda med att få
en hjälpare, lassade på honom allt vad de kunde, och
han protesterade inte.
De andra sändes av Sapolainen in i elden. Där
framme i skyttegravarna träffade de Dreipfennig. Så blevo
de sex igen.
Denna sexa utgjorde, jämte några sparsamma rester
av de andra plutonerna, allt vad som återstod av
»Glada Preussen», då tyska armén i kampen vid Arras,
Laon och Bapaume gick till sitt sista
genombrytnings-försök under våroffensiven 1917.
Den regniga våren, som gjort striderna till ett enda
stampande i gyttja och blod, hade plötsligt övergått i
vårlig sol, torr hög luft och blå himmel. Allra
förunderligast var att se, hur de lemlästade träden och
sönderskjutna fältens grästorvor ansträngde sig för att
grönska och blomstra, över människornas
förstörelseverk, över järnskrot, rostiga vapen, bortkastade
tornist-rar, hästkadaver och soldatlik bredde naturen en
visserligen gles slöja av blad och blom. Framför dödens
blygrå käftar växte en gyllene vägg, och varje
morgon sjöngo fåglarna över slagfältet. En sådan morgon
kom Dreipfennig och omtalade, att han funnit ett
fågelbo. Han måste visa det för sina kamrater. Han förde
dem till några buskar, bakom vilka en fransk styrka
haft en kanon någon gång för länge sen. Kanonen var
rostig och nästan slukad av busken.
— Se här, sade pojken och pekade in i röret.
Ja verkligen. Ett fågelpar hade rett sig ett rede i
kanonröret. Där lågo redan tre ägg i nästet. Erbel
vände sig bort och strök en tår ur ögat.
Underbarast av allt var dock nätterna, de stunder
kanonerna tego. Det var som om stjärnorna varit
myc
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
