Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket större här än annorstädes. Ibland syntes de
besynnerligt nära. Soldaterna kunde ofta sitta i sina gravar
och genom gravöppningen se på stjärnorna. De sårade
ville alltid ligga på rygg och betrakta stjärnorna.
— Det går mycket lättare att dö, när det är
stjärnklart, hade en gammal ostpreussisk korpral en natt
sagt till Erbel. Det hade han hört av många döende
soldater.
— Det är väl därför, att människan inför världsalltet
känner sig liten och ödmjuk; det gör henne, myggan,
detsamma, om hon lever eller dör. Stjärnorna slockna
icke och gåtorna dö ej.
Preussaren strök sin grå mustasch.
— Mja, kanske det. På lärt språk. Hemma ha vi
ett ordspråk som säger, att varje människa har sin
stjärna. Det är kanske inte så orätt.
När klockan slog tolv midnatt, skulle ny eld öppnas.
Tre kompanier, som kommit från ostfronten, hade satts
in i Lessingers bataljon i stället för de förintade.
Fjärde kompaniet utgjordes av resterna av Lessingers egen
bataljon, däribland de sex männen från »Glada
Preussens» »Hotell Jakobsen». Hag Brumm ville döpa även
det sammanslagna kompaniet till »Glada Preussen»,
som allt mer blev ett levande begrepp, icke ett
skämtsamt öknamn inom citationstecken, men soldaterna
från de andra kompanierna protesterade.
— Så länge jag lever, tjänar jag i alla fall i »Glada
Preussen», muttrade Hag Brumm.
— Det är bara en honnör åt de kamrater som fallit,
sade Erbel, så gott och trofast kamratskap som vi haft.
Bland allt ont, detta krig fött, finnes ett gott:
kamratskapet utan hänsyn till rang, ställning, pengar. Det
lever i »Glada Preussen» ända tills dess sista soldat
ligger i jorden.
—- Tänk om detta kamratskapets idé bleve en
universell idé, inföll Pankrow. Tänk om vi alla, som ligga
här mot varandra, kämpade icke för Hindenburgs
seger eller Fochs seger utan för hela mänsklighetens
seger! Ja, tänk om vi alla, som här förgöra varandra,
förenade oss, tyskar, fransmän, engelsmän, ryssar,
för
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
