Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■— Förbaska mej, om det här inte liknar judafolkets
vandring genom Röda havet. Snart är vi i Kanaans
land, sade Wahl till grannen i ledet, den grånade
Schüldt, han som såg ut som en av Garibaldis hjältar.
— Branting är Moses, menar du och Klyvarn Aron!
skrattade kamraten.
— Ditåt lutar det! instämde Jan Erik Berglund, stor
och stark som en forntida kämpe. Som en veteran ur
Fänrik Stål marscherade han stram och högtidlig,
en personifikation av den okuvliga viljan hos hela den
tågande skaran.
Klädd i sin skönaste skrud trippade bland idel
karlar Beat-Sofi, moster själv. Hon såg ut att vara vid
sitt bästa humör, smågnolade och rörde huvudet i takt
till musiken. Det var Napoleons marsch över Alperna,
hennes älsklingsmarsch, som spelades just nu. Hur
rördes icke hennes hjärta!
Efter socialdemokratiska föreningen kommo de
tunga, oöverskådliga leden av fackföreningarnas
hopliter. Det är det svenska urberget, den svenske
bondens och hantverkarens ättlingar, du här ser framför
dig. Det är Andersson och Pettersson och Lundström,
blott här och där en ättelägg av vallonsmeden, den
skotske knekten och den franske hugenotten. Här
komma de svenske! Det var deras förfäder, som med
Engelbrekt talade svenska till herrarna i Vadstena,
som slogos med Vasa mot Kristian och med Dacke mot
Vasa, som stupade vid Lützen, Narva och Poltava, som
knorrade mot tredje Gustav och jagade hans son ur
landet. Det är samma folk som kämpade ut
storstrejken i svält och nöd, samma ena envisa rackare som
satte en gräns för storbondetåget och
borggårdshisto-rien. Du känner dem av krönen på deras fanstänger.
Där skiner i solens gyllene fång hyvel och såg,
murslev och hammare, pensel och hovtång, hjul och syl,
slägga och kvast och alla de andra yrkesemblemen.
Den sång de sjunga är icke den de sjöngo vid Düna
och Holofzin. Tiderna ha förändrats. De tjäna en ny
idé, en större mänsklighet. Men lyssnar du noga, skall
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
