Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Mars - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag din resliga gestalt, Milliander. Där kommer
Elm-gren, partiets äldste agitator, liten, rund och skinande
av den inre glädje han känner över synen framför
honom. Himlen står som en morgonrodnad, så
purpurröda lysa fanborgarna.
—■ Tänk dig ändå, det är ju som en saga! När vi
började på åttitalet, var vi en liten föraktad hop. Och
i dag!
Den gamle trofaste agitatorn fick tårar i ögonen.
Han hade yttrat orden till bagar Sjöstedt, som vanligt
klädd i livrock och cylinder.
— Ja, fan att inte Palmen fick leva och se denna
majdemonstration, den största vi haft. Jag tänker
alltid på mäster Palm, när jag ser ett majtåg. Han gick
i tèten första gången, det var åttinio.
— Tusan va tiden går! Men jag tror ändå, att vi
inte levat förgäves.
— Nej, det kan du ge dig fanken på, gamle
lands-vägsprofet! hördes Kalle Lundberg i ledet bakom.
Gruv-Kalle koxade som en pojke och sköt sitt gråa
skägg fram som en lans.
—■ Nej, se, inte saknas du heller, Knut Tengdahl!
Hur mår di hundra tyrannerna, gosse? Eller vad
grubblar du på? Är inte ditt och Österbergs hus färdigt
snart?
Det var Plåt-Per med den stora hatten, de sylvassa
kejsarmustascherna och de väldiga stegen. Han
dansade fram i ledet, nickade, skrattade, bullrade. Hej,
hopp! Plåt-Per tog ett glädjeskutt. En sån härskara!
— Grubblar jag! skrattade Knutte. Då är det väl
över att Alma, hustru min, inte håller rättning i ledet
där borta. Hon bär kvinnornas fana, ser du. Åh, nu
är det bättre, nu håller hon takten. Det är inte så
lätt att bära en fana, när vinden spelar. Men hon har
burit den i alla dessa år och bär den väl tills hon
stupar.
Tung som en hundrakilo säck pustade Gustav Wahl
iväg, svetten lackade och näven med den stora
näsduken flög ideligen över pannan.
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
