Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övade rekryter från fabrikerna. Han hade vidare att å
arbetar- och soldatrådets vägnar kontrollera
livsme-delstransporterna till regementena i staden. Dessutom
var han sekreterare i ett av rådets utskott. Och
slutligen var han en av bolsjevikpartiets rayonchefer. Hans
hustru förestod ett av bolsjevikernas marketenterier.
När Solsky och hans hustru sovo eller vilade kände
ingen till. Natt som dag voro de ute i arbete. Då och
då kunde Solsky komma hem, kasta sig på en soffa,
sova en stund, vakna, stoppa några stycken svarta
bröd i fickorna och rusa bort. Men aldrig klagade
någon av dem. Aldrig kände de någon trötthet. Deras
ansikten lyste av glädje, genomstrålades av en inre eld.
Inga Klein hade inskrivit sig i en av Röda gardets
kvinnoavdelningar. På grund av svårigheterna med
språket hade hon icke kunnat antaga ett erbjudande
att bli sekreterare på ett av bolsjevikernas kontor. Men
efter som hon brann av begär att tjäna revolutionen,
hade hon gått in i den revolutionära armén. Mestadels
stod hon på post vid ett stort sädesmagasin, som
an-förtrotts arbetarna på viborgssidan att bevaka. Hon
var iklädd militärkappa, stövlar, mössa och gevär.
Solsky hade lärt henne, hur ett gevär skulle skötas.
Hon fann det alls icke egendomligt, att hon som en
revolutionens soldat gick på post i en främmande stad.
Hon tyckte, att hennes liv börjat med den ryska
revolutionen. Hon hade ingen längtan hem. Varje gång hon
erhöll ett uppdrag av Solsky, kände hon det som om
hennes bröst ville sprängas av glädje och stolthet. När
revolutionen hotats av Kornilovs uppror, hade hon
bett att få vara med bland dem, som tågade ut för att
värna det röda Petrograd. Hennes tro på livet, all
hennes lycka låg gömd i den ryska revolutionen, som
skulle spridas över hela världen, trotsa all nedrighet,
utplåna alla orättfärdiga domar, ge frihet och livsmod
åter till de förorättade och olyckliga och slutligen
skapa ett nytt samhälle av frihet och solidaritet. Hon
kände ett starkt behov att få offra sig, att få dö för
revolutionen. Hon tänkte ofta på döden. Hon hade den
starkaste lyckokänslan just i sådana ögonblick.
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
