Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid denna tidpunkt sammanträdde, sedan duman
upplösts, republikens provisoriska råd som även
kallades förparlamentet och bestod av ombud för alla slag
av såväl borgerliga som arbetarorganisationer. Detta
parlament var ett slags föregångare till
konstituerande nationalförsamlingen, vars val ännu icke voro
färdiga.
Petrograd hade till förparlamentet valt nästan idel
bolsjeviker samt några vänstermensjeviker och
väns-tersocialrevolutionärer av Maria Spiridonovas grupp.
Förparlamentets majoritet bestod dock av regeringens
anhängare. Bland delegaterna från Petrograd befann
sig även Solsky. Bårdaryd igenkände också Alagonev,
Kollontay, Mikael Garin, Schlapnijev, Bubroff,
Grobski, Lubomirski, Uritsky och flera andra som han
råkat antingen i Stockholm eller hos Solsky. Flera
utländska socialister syntes bland gästerna.
Kerenski, klädd i soldatrock i egenskap av arméns
överbefälhavare, besteg talarstolen. Han såg ut som en
skugga av den Kerenski, som i mars på det jublande
folkets axlar burits in i Tauriska palatsets salar. Det
bifall, som hälsade honom, var matt och försagt. Han
skildrade landets och revolutionens svåra läge och bad
bevekande om församlingens stöd. Det gällde den svåra
uppgiften: återställandet av arméns slagkraft och
därmed också landets försvarsförmåga.
— Armén dör, sade han, fienden rycker allt närmare
våra portar, anarkin växer i landet, folket hungrar.
Fäderneslandet och revolutionen befinner sig i dödlig
fara. Jag vädjar till nationen, det gäller dess liv eller
död. Vakna, mitt folk! Samla dina outtömliga krafter!
Återställ den förlorade enigheten!
Kerenskis tal gjorde ett visst intryck. Hans ord
speglade ett tragiskt ögonblick i ett stort folks historia.
Men samtidigt blottade det en rådvillighet, en
hjälplöshet, en förtvivlan, som intet patos förmådde
överskyla.
— Ve revolutionen, om den icke har starkare
krafter att lita till än Kerenskis fraser, sade Alagonev till
Solsky.
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
