Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sång. Den tyska sången ljöd så vemodig som en
folkvisa och dock lät den hoppfull och befriande.
»Fader, moder, systrar, bröder har i världen jag ej mer,
återkommer jag till hemmet, idel tomhet jag där ser.
ja, om blott en gumma böjd
mötte mig, vad hjärtats fröjd,
vad hjärtats fröjd!
O, hur skön en sådan stund,
skönsta dag på jordens rund,
på jordens rund!»
Tunney, Snowden, Kolnorth, kallad »Kinesen», en
holländsk frivillig vid namn Hol Jan van Langen, Ivar
Björn, Jules Mondän och flera till klättrade upp på
sitt bröstvärn och sjöngo en sång till svar.
»Till det stora London kom en Irlands son en gång
åh, där allting är av guld och sjöng då glatt en sång,
sjöng en sång till Picadilly, Strand och Leicester Square
men han blev så virrig, att han ropte till dem där:
det är så lång väg till Tipperary,
det är så lång väg att gå,
det är så lång väg till Tipperary,
till den käraste att nå.
Farväl Picadilly! Godnatt Leicester Square!
Det är så lång, lång väg till Tipperary
men mitt hjärta är just där.»
Sången klingade sträv men munter över
taggtrådarnas stängsel bort mot »våra kamrater bocberna», som
Tommy Barth sade. När sången tystnat sade Tunney:
— Dom svälter där borta. Jag tycker vi ska sända
dem en smakbit.
— Ta mej fan! ropade Snowden.
I en tältduk samlades hop bröd och konserver.
Tommy Barth och Kolnorth kröpo över med säcken till
fienden. Den vita näsduken hade Barth fäst vid
stålhjälmen. När de kommo tillbaka hade de en tysk
soldat, Erbel, med sig; han överlämnade som gåva en
sli
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
