Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten grammofonskiva, beklagande att de icke hade
annat att bjuda på.
Långt in på natten hördes de tyska och engelska
sångerna. På tre dagar föll intet skott vid detta
frontavsnitt.
Den fjärde dagen var avlösning för de engelska och
amerikanska kompanierna, och franska kompanier
kommo i stället. För ett år sedan hade flera franska
regementen fraterniserat med fienden, andra hade
vägrat att marschera och öppet visat revolutionära
tendenser. Trehundra, kanske fler, bland de upproriska
soldaterna hade tagits ut genom lottdragning och
skjutits för att återställa disciplinen. Av Tunney och
Kol-north underrättades de franska kompanier, som
kommo till avlösning, att en tredagars fred rått genom
frivillig överenskommelse och att tyskarna säkerligen
skulle komma igen med förslag till ny vapenvila. Den
franske korpralen, Jean Lotz, förklarade emellertid,
att han icke kunde förstå dylika påhitt. Krig var krig
och icke fraternisering-med fienden.
Emellertid kom ingen tysk den dagen. Nästa dag
dök en tysk soldat upp. Han hade icke som Tunney
sagt en vit näsduk. Utan han bar en liten röd flagga.
Jean Lotz ropade halt, men den tyske soldaten kröp
alltjämt framåt med sin lilla röda flagg. Jean Lotz
funderade icke utan höjde geväret och sköt. Den lilla
röda flaggan föll och soldaten blev liggande utan att
röra sig vidare. När några dagar gått, blev det åter
avlösning; de engelska och amerikanska soldaterna
kommo tillbaka. Jean Lotz berättade händelsen med
den tyske soldaten, som kommit med en röd flagga.
När fransoserna tågat bort, sade Tunney:
— Vi få se efter vem det är, som ligger där framför
taggtråden.
Tunney och Ivar Björn kröpo i väg och kommo efter
ett par timmar tillbaka. De släpade med sig liket av en
tysk soldat.
— Pankrow! ropade soldaterna.
De engelska och amerikanska soldaterna beslöto att
ge den döde en ärlig och tapper mans begravning. De
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
