Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
När hon blir gammal är det endast böcker och
betraktelser över tingen som intresserar människan.
Nämligen om det är en människa värd denna benämning.
Ty vad betyder väl all världens ävlan, kampen på
rän-narbanorna, striden om kvinnan och äran, dagens
moderiktningar, dansen kring guldkalven för den gamle
och vise, som kan se tillbaka på livet, som vandraren
ser tillbaka på den nejd han passerat på sin väg upp
för bergen. Han känner till allt, både det goda och
onda, det sköna och fula, han kan människorna och
livet. Han förbannar icke livet, ty det är icke utan
mening, han förgyller det icke, ty han har ej mera
behov av illusioner. Men han upphör icke att grubbla,
icke att söka en lösning på livets gåtor. Ty hur väl
han lärt känna livet, så ha gåtorna med varje år
blivit flera. Och hur viss han än är om att aldrig finna
svar på sina frågor, kan han aldrig upphöra att söka
svaren. Han söker dem i böckerna, i det tillryggalagda
livet, i sina funderingar.
Så var det i varje fall med hovrättsrådet Bergulf.
Till hans femtionde år hade hans livs flod flutit lugn
och jämn, men därefter hade den som för att taga
skadan igen sökt en terräng, full av höjder och djup.
Den ro som blivit oro började återfinna sig själv.
Hovrättsrådet var änkeman, sedan hans maka för
ett par år sedan själv tagit sitt liv, förtvivlad över
sonens öde. Med henne slocknade den gordonska ätten.
Efter makans död hade hovrättsrådet flyttat till en
liten, anspråkslös våning på övre Norrmalm invid
Va-nadislunden. Hans äldsta dotter, Agnes, förestod
hemmet, som mest utgjordes av gubbens böcker. Under
kriget hade hon varit sjuksyster hos tyskarna. Hon
hade icke kunnat glömma, men hon hade fått en stor
ro i sin själ. Hon hade sett, att världen och livet var
så rikt på lidande, att hon icke hade rätt att tänka
blott på sina egna kval. Hos fadern bodde också sonen
Karl Oskar, överste i tyska armén, men hemkommen
blind och svårt blesserad i höften och ena foten. Sin
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
