Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återvänder. Det blev en kamp mellan facklornas eld
och snöstormen.
Många voro talen vid kistan, där den gamla
härjarin-nan, rörelsens moder, vilade. Alla skildrade hennes
strider och bragder. Men ingen talare gjorde sådant
intryck, som en arbeterska, vilken, i det hon ideligen
slog med sin hand mot kistlocket, som ville hon väcka
den döda, yttrade:
— Mig och mina söner har du väckt och gjort till
stridbara människor att töra kamp mot ondskan i
världen och förhjälpa det goda till seger. Så som elden
och snöstormen här vid din bår kämpa om makten, så
har hela ditt liv varit en kamp för elden mot stormen
och det mörker, som ödelägger världen och förblindar
människorna. För döden hade du ingen fruktan, ty
ditt hjärta var tappert. När du nyss kallades, att i
tsarernas kröningssal i Moskvas heliga Kreml samman
med ombud från hela världens proletariat rådslå om
framtiden, tvekade du icke att då andra vägar voro
stängda — i en liten fiskarbåt fara den långa vägen
över Ishavets farliga vatten. Du stod vid masten i
tjugofyra timmar, du såg de franska ombudens båt
försvinna i djupet, innan stormen vräkte dig iland på
Murmans ogästvänliga kust. I Kreml hyllade du
revolutionen, men du hade också mod att varna dess
ledare för de faror, som lura i dess väg. För dig var
sanningen och rättfärdigheten, för dig var
proletariatets eniga strid för mer än all yttre glans och makt.
Med dig stiger proletariatets hjältetid i graven.
Segrarna äro vunna. Svårigheternas tid nalkas.
Rebellernas dagar äro snart ute, deras strider bli saga och sång.
Statsbyggarnas, samhälisbyggarnas mera praktiska
tidsålder tar sin början. Må vi likväl hoppas, att något
av rebellernas, att något av din anda skall besjäla
även dem, som fullfölja verket. Jag, en fattig väverska
och mina barn, som väckts av din glöd, tacka dig.
Rebell, härjarinna, kamrat! Må jorden över din aska
vila lätt!
Därefter buro åtta proletärer den gamla Kata in till
flammorna.
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
