Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller taga ifrån. Så länge ett hjärta slår, hoppas och
längtar det. Så är livets lag och väl så.
— En gammal idealist, den siste på skansen, viskade
Brand till Högland. Högland tackade den gamle för
hans kärlek till ungdomen, till den röda ungdomen,
ehuru han själv var en man av gammal tro.
— I mycket tänka vi olika mot den, som nyss talade,
om samhället, om drivkrafterna för dess utveckling,
om klasskampen och revolutionen. Men i ett äro vi
radikala socialister ense med honom, nämligen i tron
på människoandens storhet och kraft samt
övertygelsen om, att arbetarklassens befrielse och socialismens
uppbyggande fordrar de högsta intellektuella och
moraliska prestationer. Vi tro, att massorna kunna segra
allenast om de äro besjälade av de högsta ideal samt
beredda att utan vankelmod kämpa för deras slutliga
seger. Vi vill icke förvandla proletariatet till en ny
borgarklass, däst och belåten, vi vill en ny och högre
arbetarklass, okuvlig i sin vilja att omgestalta världen,
oemottaglig för mutor och nådegåvor, för stolt att
överge sina gamla trasiga fanor, för klok att sälja sin
förstfödslorätt. Vi tro på arbetarklassens enande och
slutliga herravälde, och denna tro skola vi bevara, även
om den revolutionära vågen skulle falla, även om
motgång skulle följa på medgång och nattskymning falla
över leden. I segerns ögonblick svära vi att övervinna
även nederlaget och i det klara solljuset säger vi: må
natten komma, det gives åter en dag!
En gång sade den blinde översten till Klas Brand:
— Färgernas spel, rågens böljegång, havets vidder,
nattens stjärnor, min lyckliga systers ögon ser jag
icke, skall jag icke mer se. Men jag ser vad mer är.
Jag ser in i mitt eget hjärta och ser där en gammal
värld förgås och en ny födas. Så länge en människa
kan se sitt hjärta blomstra, kan se de gamla
förbrukade och maskstungna bladen vissna och dö och i
deras ställe se nya skott växa fram, nya knoppar
vecklas ut, är hon icke förlorad, icke olycklig, icke en
invalid. Först då är hon vorden en levande, seende
människa.
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
