Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 10 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Klas Brand undrade, om icke detta tal blott var
ett försök av översten att trösta sig själv, var uttryck
för ett slags inre sentimentalitet, för ett medlidande
med sig själv.
11
Maja Prins hade efter skilsmässan från mannen
återtagit sitt fadersnamn och hette Maja Gall. Hon hade
blivit en ganska kavat och självmedveten, säker och
praktisk kvinna. Hon var numera bokbinderska hos
Norstedts, ordförande i fackföreningen,
stadsfullmäktig. Hon betraktade männen med en viss
överlägsenhet, kände sig stolt över att klara sig och pojken på
egen hand, krusade ingen. Hon började smått likna sin
far, den döde hamnarbetaren. Samma energiska
uppträdande, samma oböjliga sinnelag. Hos henne hade
den inre utvecklingen försiggått på ett helt annat sätt
än hos Inga Klein, hennes stupade väninna från
ungdomsåren. Ann-Kristin var nästan viss om, att Maja
skulle komma in i riksdagen nu, sen kvinnorna fått
rösträtt och blivit valbara till alla poster. Egentligen,
menade hon, skulle ju Inga Klein passat bra mycket
bättre för politiska uppdrag än hennes egen flicka. Ja,
nu var ju Inga död förstås för ett par tre år sen, så
det var ingenting att göra åt det, men i alla fall. Nå,
Ann-Kristin var innerst stolt och glad över dotterns
framgångar och gav salig Gall all äran. Det var nog
hans förtjänst. Den dag Maja blev stadsfullmäktig,
reste hon med blommor till Galls grav.
Allt skulle också tett sig ljust för Ann-Kristin, ty
Viktor hade blivit förman och Nisse fått mycket att
göra vid byggena, om inte de ständiga schismerna och
ismerna inom rörelsen ställt »galläpplena» i harnesk
mot varandra. Nyss hade Almhagen, Adrian och
Ves-terström separerat från Högland, Brand och Gilbod;
det var de där lärorna från Moskva, som åstadkom en
redan gruvlig inbördes strid. Ann-Kristin kallade dessa
läror för »Moskvatestarna» och förbannade dem av
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
