Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting, vet ni jag begriper inte det här! Har då allt varit
förgäves?
— Dessa samlingsrörelser inom proletariatet speglar
den socialistiska rörelsens behov av enhet och samlad
styrka för att värna om revolutionernas vinster.
Splittringens tid hade sin historiska grund, samlingens har
sin. Jag anser, att Moskva borde ena sig med
Västeuropas arbetarrörelse.
— Med socialpatrioterna? sporde Spaken förskräckt.
— Med fan. om det gagnar proletariatet och
befordrar socialismens seger, svarade Högland. De
revolutionära elementen måste naturligtvis vara där massorna
äro. Det var en gång en konung som blev slagen i en
drabbning och råkade in bland fiendens skaror. Vad
gjorde han? Han satte sig i spetsen för fiendens armé
och hembar segern åt sig och sitt folk. Allt annat är
oväsentligt utom detta enda: arbetarklassens seger
måste fullföljas, revolutionens vinningar försvaras! Ve
den som är doktrinär, som sätter det lilla framför det
stora, sken framför verklighet.
— Jag tror du är på väg att bli opportunist och
reformist, hånade Grimback.
— Här gäller det realiteter, icke ord. Man är icke
opportunist för det man icke är galen. Jag går till
Moskva för att säga dem det. Lenin är ingen
kör-huvet-i-vägg. Han skall förstå vad klockan är slagen.
I detta ögonblick kom en telegrampojke med en bunt
telegram. Grimback tog bunten för att utredigera dem.
Plötsligen stelnade han till framför ett telegram, blev
alldeles blek. Tyst räckte han papperet till Högland
och de övriga.
— Lenin är död, viskade Brand.
Det dröjde en lång stund, innan någon för rörelse
mäktade säga ett ord. Spaken satt i soffhörnet, medan
stora tårar tillrade ut för kinderna. Högland började
gå av och an, som om han eljest icke skulle kunna
behärska sin sorg. Ute i stora redaktionsrummet sorlade
och stojade en skara stormfåglar, nyss komna från ett
möte, där de hemburit segern. Stämningen var hög.
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
