Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 12 - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rätt som det var lopp ett rykte, gick en viskning
genom skaran.
— Lenin är död.
Dödstystnad. Stilla försvunno alla en efter en ur
rummet.
Spaken smög sig gråtande bort och gick ut ur staden,
ut på stora landsvägen. Vad tänkte i detta ögonblick
den hemlöse i Eastend, den hungrige under Seinens
broar, den arme i Newyorks ghetto, den bundne
proletären i Rom? Och vad kände Volgas pråmdragare, vad
Moskvas vävare, vad Petrograds metaJlare? Vad Asiens
befriade stammar och folk, i vilkas sånger och
folkvisor det redan heter, att när jorden darrar, så är det
icke en jordbävning utan Lenin som vräker undan
klippblocken, som ligger i vägen för människornas
lycka. När stjärnorna tindra är det Lenin, som kastar
sitt ljus över världen. När fåglarna sjunga är det
Lenin, som låter frihetens glada budskap utgå till
människorna. När träden böja sina grenar är det icke för
stormens skull, utan det är den osynlige Lenin, som
nalkas, och naturens väsen öppna vägen för honom.
På ailt detta tänkte Spaken och fick ingen ro. Han
tänkte också på vad nu skulle ske. Ack, nu måste
revolutionen gå under, hoppet på socialismen dö. Allt
blev honom så svart som den vinterkväll han vandrade
i utan att la lugn. Livet blev honom som en värdelös
gammal rock att kasta bort.
Han orkade icke kämpa mer.
13
Stålis, Skräddarn i Sveg och Taber Mann jämte
några andra av dem, som en gång tillhört stormfåglarnas
rebelliska världsförbättrarskara, sutto en dag på Andra
kammarens åhörarläktare, avvaktande den stora
debatten om arbetarregeringens politiska program. De
läto sina blickar glida över denna kammare, där fordom
borgare, bönder och ämbetsmän enväldigt härskat, där
för tjugofem år sedan den förste ensamme
arbetarre
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
