Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur gården band honom, hur träden fångade honom,
hur den bruna myllan drog honom till sig. Hans
hustru ville gärna stanna; hon skulle då rå om honom mer
här än där borta, där tusen gjorde anspråk på honom.
Men han var ingen jordbrukare och ingen hade han
som kunde hjälpa sig. Dansk skulle snart gå all
världens väg. Och nog var det bra enfaldigt alt, när han
började gå mot femtiotalet, lämna utkomst och
tillkämpade ställningar för att ägna sig åt något så ovisst
som jordbruk.
Varför längtade alla landsflyktiga revolutionärer
hem? Varför hade soldaterna i kriget blott haft en enda
tanke: hern? Varför sjöngo alla frälsningssoldater och
pingstvänner om det fjärran hemmet? Varför vände
så många svensk-amerikaner tillbaka till hembygden?
De unga draga till fabrikerna, människovimlet och den
stora ljusa staden. De gamla draga hem till
fädernegården, jorden och tystnaden. Alltid kommer den stund
i livet, då hembygdens torva drar. Följa eller icke
följa?
Hur skulle han kunna lämna sina vänner, sina
stridskamrater? Skulle han icke bli en gammal konservativ
uv, som förlorade känningen med tidens puls och
framtidens hägringar? Skulle han icke snart nog
avundas Högland, vars stridsglada ande var evigt ung,
hans fejder, Klas Brand hans optimistiska sinne och
glädje åt dagens bataljer, Almhagen hans varje
morgon lika blå drömmar och lika friska
verksamhetsbe-gär, Stålis hans sega, härdiga slit för den stora saken
i de tusen små detaljerna?
Nej, han kunde icke.
En dag kom Vävar-Elsa till Bårdaryd för att tala
med Stig. Han hade alltid hållit av Vävar-Elsa ända
sedan hennes tappra strid i deras ungdom mot
vävarbaronerna. Då hade hon varit för de fåtaliga
socialisterna i Staden vid havet en Jeanne d’Arc. Sedan hade
han beundrat hennes sega slit i jorden för att få torpet
i stånd, hennes tappra sinne, då olyckan kom över
dottern Inga. Hon hade orkat med att upprätthålla en
nykterhetsloge, hon hade varit med om att bilda
ar
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
