Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Röd november - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick han ut till hushållerskan och bad henne hämta
Peter Klinga och Sven Dunder på Brogård, de enda
ännu kvarlevande av den gamla stammen i byn. Hon
skulle säga dem, att det led mot den sista för
Bårda-rydarn. Härefter återvände Dansk till husbonden, tog
ur skåpet fram en halvstopsflaska portvin, satte till
några droppar ur sitt eget urgamla medikamentförråd,
och gav husbonden en sup, varefter han började läsa
Esaias ord om det nya Jerusalem. Medan han läste,
kom först Peter Klinga, den gamle soldaten, och satte
sig tyst på en stol vid dörren, knäppande hop
händerna på knäna. Snart kom även Brogårdarn och satte sig
lika stillsamt. När Dansk läst nästan slut kapitlet om
Jerusalem och kom till orden: »Och du skall vara en
skön krona uti Herrens hand och en Konungslig hatt
uti dins Guds hand. Man skall icke mer kalla dig, den
övergivna; ej heller dit land, et öde: utan du skal
kallas: Min lust i henne»; drog den döende bonden ett
djupt andedrag och allt var slut. Dansk läste kapitlet
till slut, därefter gick han fram till den döde
husbonden, strök honom över pannan och läste Fader vår.
De båda andra gubbarna reste sig, mumlade bönen
efter som Dansk läste före och gingo sedan lika tysta
sin väg.
Det blev en stor begravning som sed var då en
storbonde bröt upp. Han hade ju varit kung i socknen i
många år, varit nämndeman och landstingsman,
fastän det nu var längesedan och endast de äldsta kommo
ihåg den tiden.
Nu hade det varit bouppteckning och många
undrade hur det skulle bli med gården. Det hade gått
rykten, att auktion skulle hållas på lösöre och kreatur,
men ingen visste något bestämt. Stig Bårdaryd och
hans familj bodde ännu kvar efter begravningen; det
var sommar och skönt väder.
Stig Bårdaryd var mycket tvehågsen om han skulle
återvända till Stockholm, till fejderna och oron i det
stora människovimlet eller stanna i hembygden, ta
hand om gården och ägna sig åt jordbruket. Med varje
dag som gick kände han, hur han slog rot i denna jord,
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
