Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stridde med mörkret, om öfvervälde! i
atmos-fem. Dundret beledsagade dem som en
oupphörlig hvirfvel, och de kringliggande bergen
mångdubblade dess ljud. Hästarne stadnade,
och kusken bad sin husbonde om tillåtelse,
att stica in i det närmaste hus. Gerna
erhöll han låf »lenHl. Då öfvergaf han stora
landsvägen, och |ng af på en sidoväg, som
ledde till ett torp, beläget till höger på en
liten höjd. Hästarne voro på denna sidoväg
redan i starkaste fart, dä åskan några steg
framför dem slog ned uti ett stort, af ålder
utlorkadt träd, hvars grenar och qvistar den
straxt itände, och snart äfven sjelfva stationen,
soin dervid splittrades i tusen stycken.
Hästarne, som skrämdes af åskknallen, blixten
och det itända trädets staika sken, kastade
sig härvid åt sidan, och innan kusken, likså
förskräckt som de, hunnit tänka på att hålla
dem i styr, skenade de upp öfver’ en
berghäll, och släpade vagnen med sig. De hörde
ej mer sin ledares röst, utan störtade sig midt
uti en trång allé af unga valnötträd, som var
anlagd vid klippans fot. Lyckligtvis var den
öfvertäckta vagnen sjelf alltför bred, för alt
kunna intränga i denna smala gång, axeln
slog således på en gång emot två träd på hvar
sin sida om vägen, och denna stöts
våldsamhet gjorde, att spannremmarne sletos af;
hvarpå hästarne, befriade från allt tvång,
flydde bort och* lemnade vagnen och de
åkande qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
