Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
I forsla ögonblicket, då Herr Redwood
märkte, att hästarne skyggade, hade han helt
mekaniskt kastat sig ur vagnen, men i fallet
stött emot en stor trädstubbe; när han skulle
stå upp igen, för att skynda sin dotter (ill
hjelp, så förnam han, att hans krafter sveks,
och han sönk ned utan medvetande. Kusken,
som lyckligtvis undgått all skada, hörde de
ångitrop, som Carolina och hennes (jenarinna
upphöjde i vagnen, hvarför han steg ned
från sitt säte, i afsigt alt trösta eller lugna
dem. Carolina skrek oupphörligen: "Håll då!
håll då!"
"Ja, hvad hästarne beträffar, så äro de
i detta ögonblicket sin kos!"
"Sin kos, Ralph? HvadP Komma de icke
tillbaka?"
Ralph bad henne ej bekymra sig om
den saken, upprepade för henne flera gånger,
att ingen olycka händt, och att ingenting vidare
var att befara. Nu blef hon alldeles förvånad,
att komma under fund dermed, alt hon ej
kände något slags smärta. Så snart hon
fullkomligen öfverlygat sig härom, och således ej
behöfde hysa minsta oro om sin egen värda
person, så började hon tänka på sin pappa.
Han fans ej vid hennes sida. Hon blef
honom varse, utsträckt på gräset. Då betäckte
dödsblekhet hennes ansigte. Carolina,
öfverväldigad af sin förskräckelse, föll tillbaka i
vagnen. Men i samma ögonblick hörde hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
