Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinden i vara löfträd, och mina föräldrars
röst; jag gaf mina barn Kusku*) att äta,
just som jag gjorde när röfrarne anlände.
Min själ skall nu lättare fly hädan under
tonerna af er röst och edra böner, gode
unga hvita man. Bed Gud för min husbonde!
Bed för Buckley!" — Nu tystnade ban, och
Edmund började med rörd stämma sina
hörer; vid slutet mumlade hvar gäng den
döende sitt "Amen/’’ När han hörde Edrnunds
brinnande förbön för hans förtryckare , så
öppnade han ögonen och knäppte ihop
händerna, och lifligheten af hans andäktiga
känslor gaf honom nog styrka, att resa sig upp
och att nästan falla på knä; men detta
bemödande uttömde hans kraft, ban föll
baklänges emot den gamla qvinnans bröst , och
gaf upp andan. Hon stod genast upp, och
lyftade sina händer mot höjden, för att tacka
för att Afrikans bojor ändtligen voro lossade.
Strax derpå klappade hon i händerna och
ropade: "Han är fri! han är fri!" Edmund
och jag nedsjönko öfver den stackars Negerns
lik, och fuktade det med vära tårar."
"Förlåt mig, Alsop, att hafva berättat
dig denna långa och bedröfliga historia; jag
tror emedlertid, att du ej kan ha funnit den
tråkig, ty du håller af allt, som har afseende
på filosofi, och som kan ge dig anledning,
att göra nya erfarenheter rörande
menniskosjälen. Du (orde möjligtvis drifva litet gack
*) En rätt af ris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
